Noël de GLAMROCK

Jag älskar Frankrike. Jag hatar Frankrike.

Hur många gånger har jag inte gråtit i vanmakt på ett franskt postkontor? Hur många gånger har jag inte gripits av eufori på väg hem genom Paris en tidig morgon?

Nu är det snart jul. Och den franska julen, Noël, den dyrkar jag förbehållslöst. Här kommer några onyanserade, dåligt underbyggda exempel på varför:

1. Det hämningslösa. Just nu ser hela Paris ut som en julgran med extra allt. På Champs Elysées bygger fransmännen gärna upp konstgjorda skogar med konstgjorda granar och konstgjorda renar. Och fem miljoner lampor. Varuhusen riskerar att implodera under tyngden av allt pynt. Det är vulgärt, det är för mycket, et je l’aime. Skulle man vilja söka sig till den andliga, genuina julen kan man gå in i en kyrka. Men – varning! – den är ju oftast katolsk, så där är det också extra allt. Präster i överdådig klädsel, rökelse, fem miljoner ljus, enorma julkrubbor. Det är bara att ge sig hän. Och inse att man befinner sig i landet som ser sina enorma klassklyftor på litet förstrött avstånd samtidigt som de slår in en hel bro i omslagspapper av äkta guld. Det är för jävligt. Men att försöka ändra på det får nog vänta till efter jul.

2. Man gör som man vill. Det finns väldigt få måsten på det franska julbordet. Istället unnar man sig sådant som man inte har råd med annars. (Om man har råd, alltså…). Och man slipper äta stackars grisar. Dessutom finns det inga begränsingar för hur julen kan se ut. Tomtar, visst, men det går lika bra med änglar, féer, konstiga troll. Eller varför inte fjärilar?

Den finaste julkampanjen hittills hade Galeries Lafayette för några år sedan. Där var deras modeller utstyrda som korsningar mellan fluffiga ballerinor och sotsvarta emokids under parollen ”LE PREMIER NOËL DE GLAMROCK”. I like.

3. Det är ingen panik. Julkorten skickar fransmännen långt in i februari. Julklapparna delas ut på morgonen (visserligen på juldagen, men ÄNDÅ). Så kan barnen (och andra) ägna sig åt sina julklappar hela dagen istället för att gå och vänta i total ångest i tio timmar. Eller också struntar alla, stora som små, i att köpa julklappar för pengarna och åker ut till Disneyland istället… För att… äta!  

4. ”Familj” kan vara ett ganska vitt begrepp i många franska kretsar. I Sverige har jag ofta en känsla av att vi stänger ute, under den högtid då vi borde inkludera flest. Den bästa franska julaftonsmiddagen jag varit på var ganska rörig och svår att överblicka. Vi var 150 deltagare, varav jag kände fyra…

Jamen-så-där-är-det-ju-inte ALLS! säger du. Joho, säger jag.

Parce que ça plane pour moi.

Det här inlägget postades i Franska favoriter. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Noël de GLAMROCK

  1. Monika Holmberg skriver:

    Om du saknar julen Frankrike alltför mycket får du gärna räkna dig till min familj! 39 bis, rue Jacotot, Aix-les-Bains, Savoie. Rhone-Alpes! Vi bjuder säkert på oston!

  2. Bodil skriver:

    Men vad trevligt det låter! På ett franskt sätt.

  3. Monika Holmberg skriver:

    Om det är det Banon som jag hittar som ligger mellan Sisteron och Carpentras så är det mina gamla trakter där mamma och pappa hade sommarhus förut. Nu bor vi under hösten i Aix-les-Bains som ligger mellan Geneve och Lyon.

  4. Annette skriver:

    Ja! Jul i Frankrike. J´adore noel francaise! En gång har jag och min man lyckats med det! Mässa i Notre Dame på julafton, en god middag utan julskinka (hatar julskinka) Mysa runt på små gator, (nästan) allt är öppet. Jul på ett lättsamt sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s