Storstads-Anna i farten

Vinter. Snö. Jul. Stackars småfåglar tänker jag. Ilar därför rådigt upp till Hornstull och inhandlar ståtlig kärve. Hem till Reimersholme igen. Knyter efter bästa förmåga fast kärven på lämplig stolpe utanför vår lägenhet. (Tänker att jag borde lysssnat mer uppmärksamt när Stefan lärde mig knyta knopar i början av 80-talet).

Väntar. Inte en fågel i sikte. 

Väntar. En granne kommer förbi i snöyran och undrar om jag behöver hjälp med något.

Väntar.

Plötsligt:

ENORM hare kommer sättande och glufsar i sig hela kärven.

Gott slut, eller vad man nu säger i en situation som denna.

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s