Franska löss eller svenska studenter. Det är frågan.

Förmiddag. Forskningsdags. Barnen i skolan, maken på jobbet. Jag är hemma ser fram emot en dag ägnad åt mitt ena halvtidsjobb: Språkforskningen. TV5 står på i bakgrunden för att jag skall få det där rätta franska sorlet i bakgrunden. Kan förstås inte låta bli att lyssna till den franske TV-kocken som bjuder sina vänner på middag under valnötsträdet i kvällsolen:

Det är många som tror att en Terrine är JÄTTEKOMPLICERAD att tillaga. Men det är i själva verket JÄTTELÄTT. Det är bara att bena ur en kanin, använda rätt mängd armagnac… Bla, bla, bla, tar bara ett par dagar i anspråk. På sin höjd…

Inser än en gång att det är tur att jag ägnar mig åt franska verb istället för åt fransk matlagning. Bena ur en kanin? Redan där skulle jag gå på grund. Men ibland får jag liksom inte till det när det gäller orden heller. Som igår. Får ett mail från en kollega på Sorbonne som ingår i samma forskargrupp som jag. (Vi är en tjugotal som ses några gånger om året och sätter tänderna i den franska renässanslitteraturen. Vansinnigt roligt). Kolla in oss på:

Atelier XVIe, Université Paris IV-Sorbonne

Hursomhelst, denne charmerande franske gentleman, Christophe Clavel, mailar nu och frågar om jag kan åta mig att göra textkritiska utgåvor av ett antal 1500-talstexter som förlaget Gallimard skall ge ut i en serie. Jag svarar: Hedrande! Gärna! Passar bra in i det jag gör just nu! Han svarar med vändande post och undrar om jag har några kollegor i Stockholm som kan hjälpa till? Jag svarar att det tyvärr är ont om svenska forskare som är specialiserade på just fransk profetisk poesi från mitten av 1500-talet, men att jag skall höra mig för. Lägger dock till brasklappen att det kanske bara blir jag och mina löss som kan ingå i projektet. Och här blir det problem: Jag skriver alltså ”jag och mina löss” fast på franska: ”moi et mes puces”. Sålunda svarar min franske kollega: Men SÅ mycket bättre, om dina STUDENTER kan engageras i projektet”. Han tror att jag menar studenter när jag skriver löss… Här måste jag emellertid, till hans försvar, säga att ”lus” inte alls behöver vara något nedsättande på franska. ”Ma petite puce” säger en förälder kärleksfullt och ömsint till sitt barn: ”Min lilla loppa”. ”Loppa” och ”lus” heter alltså sama sak på franska. Monsieur Clavel trodde alltså att jag syftade på att det var jag ”och mina små älsklingar” som var tilltänkta till projektet. Jag och mina studenter. Jaha.

Nu vet jag inte vad mina studenter i renässanslitteratur skulle tycka var värst: Om jag kallade dem för ”löss” eller om jag kallade dem för ”mina små älsklingar”. Jag vill därför passa på att säga till dem att jag högaktar dem, att jag aldrig skulle kalla dem för varken det ena eller andra och att jag gärna skulle samarbeta med dem i ett utgivningsprojekt.

Samt önska dem lycka till med terminens läsning av Montaignes essäer…

Det här inlägget postades i Franska favoriter. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Franska löss eller svenska studenter. Det är frågan.

  1. Bodil skriver:

    Lustig språkförbistring! men jag måste erkänna att jag fastnade vid delen med den urbenade kaninen. Alltså…vet Disney om det här! ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s