Engagemanget större än någonsin – men hos vilka?

Dagens Nyheters ledare ägnade sig i veckan åt nyheten att det svenska civilsamhället står starkare än någonsin. Och det har de ju helt rätt i!

Vi svenskar tillhör de mest ideellt arbetande folken i världen. Det visar en rapport som togs fram av Ersta Sköndals Högskola tidigare i vintras på uppdrag av regeringen. Sju av tio svenskar lägger ner tid på oavlönat arbete. Det motsvarar 700 000 heltidsjobb. Siffrorna i rapporten visar också att engagemanget därmed är större än någonsin. DN skriver:

Såväl svenskarnas ideella engagemang som informella hjälpinsatser ligger på en stabil och internationellt sett ovanligt hög nivå. Att människor organiserar sig frivilligt för att lösa gemensamma uppgifter och bistår varandra med praktisk hjälp visar att det finns en hög social tillit i det svenska samhället. Och tillit är demokratins smörjolja. I samhällen där det civila samhället är svagt – till exempel dagens Ryssland – blir stat och stora företag orimligt starka eftersom medborgarna är misstänksamma och har svårt att gå samman.

Men Dagens Nyheter konstaterar att det ändå finns skäl att oroa sig:

… även om helhetsbilden ser bra ut finns det en del att reflektera över. […] Samtidigt som idrottsrörelsen växer går vissa traditionella verksamheter bakåt. Engagemanget i fackföreningsrörelsen och i kulturföreningar har minskat sedan 1990-talet. Antalet personer som är engagerade i politiska partier är visserligen tämligen stabilt, men om man jämför längre tillbaka i tiden är siffran extremt låg, två procent. Här finns en skillnad mellan medlemskap i organisationer där man engagerar sig för att lösa mer praktiskt betonade fritidsfrågor, typ barnens idrottsaktiviteter, och mer krävande verksamheter där man tar ett större samhälleligt ansvar. […] Dessutom domineras föreningarna av människor som redan har ett tämligen stort socialt kapital.

Ironiskt nog är de som står utanför den frivilliga sektorn de människor som mest skulle behöva gemenskap och sociala kontakter. De har sämre hälsa, har färre sociala kontakter och är oftare ensamstående än de föreningsaktiva. Även om det svenska civilsamhället står starkt finns det skäl till eftertanke. Att tvätta fotbollslagets träningskläder är nog bra. Men det löser inte problemet med våra döende politiska partier. (DN 29/3). 2010

Hur ska då vi som är engagerade i idéburna organisationer nå de 25% som står utanför? Hur ska vi nå de som skulle ha tid och möjlighet att göra ideella insatser men som ändå inte gör det? Hur kan vi bidra till ett minskat utanförskap? ETT sätt är att vi ser till att vi har väldigt låga trösklar för den som inte tidigare engagerat sig men som är nyfika på oss och är beredd att göra en insats. Volontärbyrån, som drivs inom ramen för Forum för frivilligt socialt arbete, är en verksamhet där man sett många exempel på hur en enstaka volontärinsats på sikt lett till ett brutet utanförskap. Varje sådant exempel ökar min tro på mänskligheten. Just nu driver Forum också det sk Frivilligcentral-projektet. Också det syftar till att sänka trösklarna. En frivilligcentral är en lokal mötesplats och sluss för frivilliguppdrag, som gör det enklare för alla att engagera sig. Det finns flera hundra sådana runt om i landet.

Läs gärna mer på Frivilligcentralsprojektet.

Engagemanget än större än någonsin. Nu är utmaningen att nå ännu flera. Hur tycker du att vi ska göra?

Det här inlägget postades i Politiskt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s