Sniglar och krut i Venedig

 

Som mina trogna läsare vet har jag för vana att skaffa en ny sambo när jag befinner mig på forskningresa. I somras i Paris, till exempel, flyttade ju husmusen Bertrand in bakom mitt kylskåp innan jag hann protestera. Och nu är det dags igen. Jag befinner mig i Venedig på ett charmigt men fallfärdigt hotell som hänger på trekvart ner över kanalen och  i mitt badrum har det installerat sig… en snigel. Han är ganska stor så jag borde nog döpa honom till något pampigt. Puccini kanske? Eller Raffaello? Idag när jag kom hem efter alla prövningar i mitt hårda forskarliv hade han flyttat sig minst en halvmeter, så snabb är han också.

Varför Venedig? Skulle jag inte på den årliga kongressen för Renaissance Society of America? Jo, men i år har de flyttat hela cirkusen med 4 000 deltagare (som normalt brukar inta större amerikanska städer som Chicago och LA) till Venedig. Nåja, inte mig emot! Jag är här för att hålla ett föredrag om Arnaud du Ferrier, fransk ambassadör i Venedig på 1500-talet. Han var en av de få som öppet vågade kritisera det franska kungahuset, med Katarina de Medicis i spetsen, efter massakern på tusentals tillresta protestanter som kommit för att delta vid bröllopet 1572 mellan den katolska prinsessan Marguerite (la Reine Margot) och den protestantiske Henrik av Navarra. Bröllopet som skulle utgöra en akt av försoning och sätta stopp för religionskrigen i Frankrike blev istället upptakten till ett av de värsta brotten i Frankrikes historia. Imorgon skall jag tala om det brev Arnaud Du Ferrier skrev till sin drottning så fort han nåtts i Venedig av nyheten om massakern. Brevet han skrev hade mycket väl kunnat kosta honom livet. Men han skrev det lik förbannat.

Jag fascineras av de renässanshumanister som stod upp för tolerans och religionsfrihet fast de visste att det, bokstavligen, var livsfarligt. Och det känns extra roligt att få tala om en av dem just i Venedig som har en lång, fin tradition av självständighet och av att ge många typer av oliktänkande en fristad.

Skrev jag sniglar och krut som rubrik? Hur ska jag få till det, nu då? Tja, snigeln har jag ju presenterat, men krutet? Jag får väl göra som så ofta annars i nöd, söka inspiration hos en favoritpoet. Ulf Lundell har ju också arbetat i och inspirerats av Venedig vilket lämnat fina spår i melankoliska mästerverk som ”Möt mig på Rialto”. Men som tur är har han ju skrivit ett poem som heter Sniglar och Krut också.

Arrivederci!

Sniglar och krut
allting är slut
inget finns kvar
Gapskratt och tjut
alla vill ut
ingen blir kvar
Kom och sätt dej här hos mej
[…]
Kom så ska jag viska nåt
havet det är grönt och blått
Kom så ska jag ge dej nåt
Du ska få en lyckolott

Fint va? Jag döper nog snigeln till Uffe, när jag tänker efter..

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sniglar och krut i Venedig

  1. RR skriver:

    Jag tycker att han ska heta Ricardo…

  2. Anna skriver:

    Ha, ha, din rackare! Ska jag döpa honom efter DIG får du allt komma till Rialto och bjuda mig på en glass!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s