Valborgsnostalgi och ”hâlvtjockkakern”

Såhär i valborgshelgen borde jag skriva nå’t om att folk SUPER för mycket, men du vet ju redan vad jag tycker. Så därför tänker jag helt oblygt vältra mig i valborgsnostalgi istället.

När jag var liten, på världens vackraste och vemodigaste plats (byn Strand i Resele högt ovanför Ångermanälven i Ådalen) sa vi inte ”Valborg” utan ”Sista April”. Det var en stor dag. Då fick jag och min bror en HEL läsk var (fast vi sa inte läsk utan ”dricka”). Annars, när vi fick läsk (bara på fredagar) fick vi dela på en flaska. Som tur var hade vi gamla senapsglas hemma med en rand mitt på, så man kunde hälla upp EXAKT lika mycket i glasen. Men som sagt, på Sista April fick vi en hel var. Vi köpte ettöres smällare och irriterade katten som låg och solade sig ute på fjolårsgräset utanför bron (det sistnämnda ordet betyder (veranda). Sedan, på kvällen, bar det av till Knut och Elise. Där hade det ståtts i bagarstugan hela dagen, så vi fick äta hur mycket ”hâlvtjockkakern” vi ville. Jag tycker verkligen synd om dig som inte upplevt detta. Det är det absolut godaste i hela världen. Som en blandning mellan tunnbröd och polarbröd fast tusen miljoner gånger godare. Pinfärskt och varmt med riktigt smör som smälte. Och så en hel flaska kall Trocadero till det. Ja, om himlen finns så måste det vara detta änglarna fördriver tiden med: Äta ”hâlvtjockkakern” och dricka kall Trocadero. Sedan var det brasa, gå ut i buskarna med Krister och leka med tändstickor, lyssna på de vuxna som sjöng VINTERN RA och sedan gå hem när det började mörkna framåt midnatt. Jag kommer ihåg hur framsidan av kroppen var skållhett av eldskenet och baksidan iskall. Vi åkte hem längs niporna och björkarna skiftade i lila och skulle precis slå ut. Det gjorde ont i hjärtat för att allt var så underbart och så fruktansvärt.

Det är lätt att förstå att den ångermanländske poeten Pelle Molin dukade under av melankoli. I Ådalens Poesi skriver han:

Detta är Ådalen. Sannerligen det vackraste land. Hur man än längtar bort över bergen, håller det fast som en mara.  

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Valborgsnostalgi och ”hâlvtjockkakern”

  1. Maj-Lis skriver:

    Kan halvtjockkakern vara det dom kalla sladder nere i Skog? Noterar också att ni sjöng VÅREN RA – i sanning en lokal tradition. Överallt annars sjunger man VINTERN RA. För övrigt får ju Tänk om-kampanjen ett otroligt medialt genomslag. Hoppas det tar på en och annan hittills oklok förälder!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s