Ett hjärta i ett silverskrin

Har precis sett Vanna Rosenberg i rollen som drottning Kristina på Stockholms Stadsteater. Grymt bra! Inte missa.

Drottning Kristinas mamma hade det inte heller så roligt. Var gravid 15 gånger (eller var det 18?) och nästan alla barn dog. Vilket ju också hennes make gjorde, i dimman i Lützen. Till de bisarra saker drottningmodern fördrev tiden med hör att hon brukade släpa runt på ett silverskrin med sin makes hjärta i. Och snopp, enligt pjäsförfattaren. Innehållet luktade inte så gott efter några år. Det där med snoppen har jag svårt att förstå, men det där med hjärtat kan jag nog begripa.

Under de perioder jag bott i Paris hade jag för vana att lämna stan på helgerna. En av de finaste utflykterna var till St Denis. Här ryms förslummade miljonprogram, ett futuristiskt universitet och Katedralen i St Denis, en byggnad som tar andan ur en och som rymmer franska kungagravar från tidig medeltid och framåt. Och därinne, i det mystiska rökelsedoftande dunklet, kan man bland alla skatter leta sig fram till en liten nisch. Och i den lilla nischen står ett litet silverskrin. Och i det lilla silverskrinet ligger ….Henrik IV:s hjärta. Jag är inte mycket för det där med reliker, men jag blev alldeles gripen av detta. Henrik IV är nämligen min favoritkung. Det var han som innan han gifte sig med Marguerite de Valois (katolik, kallad La Reine Margot) var den protestantiske prinsen av Navarra. Efter deras bröllop i augusti 1572 bröt helvetet loss i Paris och de tusentals tillresta protestanterna mördades: Män, kvinnor, barn. Slakten pågick i flera dagar. Bröllopet skulle hållas som en akt av försoning efter åratals religionskrig, men blev istället den värsta massakern i Frankrikes historia. Hur gick det med Henrik? Jo, han skonades, konverterade med orden ”Frankrike är värt en mässa”, härdade ut tills han själv blev kung så småningom och införde religionsfrihet i Frankrike. En humanist och pragmatiker till kung, alltså. Han gjorde en massa andra bra saker också. Såg till att baguetter och grillad kyckling (!) bara fick kosta en viss summa. Detta gäller än idag (fast priserna är uppräknade efter ett konsumentprisindex). Så även om man är fattig skall man kunna köpa sig bröd och kyckling, tänkte kungen.

Den som blir sugen på att se Daniel Auteil i rollen som en ung Henri IV bör gå iväg till videohökaren och hyra filmen La Reine Margot. Att se den är som att stiga in i en (blodig) renässansmålning. Själv tänker jag vänta tills jag kommer till Paris nästa gång. Då får det bli metron ut till St Denis och en stunds kontemplation över skrinet där Henriks hjärta ligger. Måste vara precis rätt avkoppling.

Det här inlägget postades i Franska favoriter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s