Sverige 2010: En land där 1,5 % av barnen får hjälp

Idag lever mellan 200 000 och 400 000 barn i familjer där minst en förälder är beroende av alkohol och/eller andra droger. Av dessa barn, som har rätt till stöd från kommunen, är det bara 1,5 % som deltar i någon form av stödverksamhet. Kommunerna skiter alltså i att ta det ansvar de är skyldiga att ta. Många kommuner skyller också ifrån sig på att ”barnen går inte att nå”. Nej, vi vet att det inte är någon enkel sak. Men dessa kommuner skulle t ex kunna vända sig till någon av de idéburna organisationer som möter dessa barn i verksamheten. På de orter i Sverige där kommunerna har ett bra samarbete med föreningslivet så fungerar detta alldeles utmärkt. Många säger också att ”barn vill inte gå i stödgrupper”. Nej, det vill säkert inte alla. Men när man idag når 1,5 % så är jag helt övertygad om att några fler av de 98,5 % som inte får någon hjälp överhuvud taget gärna skulle få stöd om där fanns något.

Från Junis hemsida:

IOGT-NTOs Juniorförbund, Junis, har under en rad år fortsatt att fråga landets
kommuner om vilket stöd de kan erbjuda för de barn och unga som lever i missbruks-
/riskbruksmiljöer. För sjunde året i rad kan vi återigen tyvärr konstatera
att alltför få barn får den hjälp de behöver och har rätt till.

Många gånger har vi fått höra att det är svårt att hitta de barn som behöver
stöd. Detta kan vara en förklaring, men det får aldrig bli en ursäkt för att man inte
har aktiva stödgrupper. I årets rapport vill vi förutom statistiken också belysa hur
man kan samverka kring dessa frågor.

Barnen som vi sätter i fokus i rapporten finns i skola, på fritidshem och många
är engagerade i olika föreningar. Vi vuxna som möter barnen kan inte bara se på,
utan vi måste reagera och agera om vi tror att det finns särskilda behov. Här har
också politikerna ett ansvar för att avsätta resurser för att en god samverkan ska
bli möjlig.

Nu nöjer sig inte IOGT-NTO-rörelsen längre med att själva bedriva verksamhet lokalt. Vi kommer också, tillsammans med andra organisationer som jobbar som vi, erbjuda kommunerna hjälp att komma igång. Tydligen räcker det inte längre med en spark i baken på våra politiker: Nu måste vi ge dem en hjälpande hand också.

Det här inlägget postades i Politiskt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s