Gated community

”Ingen människa är en ö” skrev den engelske poeten John Donne. På Reimersholme där jag bor tycks de flesta snarare tycka ”Inga människor på vår ö, tack”. Vi som bor på dendär lilla ön i Mälaren, bredvid Söder i Stockholm, vi har det oanständigt bra. Som att bo på landet och fem minuter från Hornstull. Samtidigt. Nu på sommaren kommer det en strid ström av människor som inte bor på ön, ut till oss för att njuta av friden, det rena badvattnet, solnedgången över udden som ger den rätta Mallory-Square-goes-Scandinavia-känslan. Och det borde ju vara helt självklart att vi delar med oss av detta. Men icke. Jag vet inte hur många sura kommentarer jag hört i sommar om att de ”skräpar ner” (vilket de inte gör), ”stör” (vilket de inte heller gör) och  att de kissar i buskarna (vilket de visserligen gör eftersom rabiata öbor har stoppat stadens planer på att ställa ut bajamajor längst ut på ön). På min senaste kvällsrunda ön runt såg jag att man nu satt upp ilskna skyltar ute på udden med texten PRIVAT GRÄSMATTA, FÅR EJ BETRÄDAS. Vad är det för FEL på folk? Varför inte bara vara glada över att  vi bor i ett land med gott om plats, till och med inne i vår huvudstad? Jag kan lova att alla griniga, sura bostadsrättsinnehavare som hatar människor stör betydligt mer än de som kommer strosande med sin filt under armen på fina sommarkvällar.

Det är bara en stor fet grind nere vid bron över till Reimersholme som fattas för att vi skall bli ett gated community à la USA på riktigt.

Jag tror jävlar i mej att jag skall gå ner och sätta upp skyltar där det står: Hej! Kom gärna hem till oss och fika. Och gå på toa om du vill. Bara för att se vad som skulle hända…

Citatet av John Donne kommer ur hans Meditation #17 From Devotions upon Emergent Occasions (1623), XVII:

Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig.

Undrar om han hade trivts på Reimersholme.

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Gated community

  1. Åsa Hagelstedt skriver:

    Å va bra skrivet Anna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s