Sluta facka! (sic!)

Dagens verb är facka, som i Thomas Järvhedens geniala hårdrockslåt Sluta facka in mig från skivan Big bang Happy ending som släpptes förra veckan. Det är precis vad jag också skulle vilja skrika: Sluta facka in mig! Den här veckan är det bara tre personer (det brukar vara fler) som lagt huvudet på sned och sagt ”men ANNA, hur ska du GÖRA nu då, egentligen? Skall du ägna dig åt forskningen eller organisationslivet?”. Som om de hoppas att jag när som helst skall ta mitt förnuft till fånga och sluta göra flera olika saker. Kan man verkligen inte göra det i det här landet? Jag kollar runt lite. Och läser att Helle Klein, som är präst och journalist, också möts av många oroliga medmänniskor som lägger huvudet på sned och undrar när hon ska VÄLJA. Jag fortsätter min undersökning. Besvärligast verkar det vara för de vilseledda tokstollar som förletts  att ha ETT POLITISKT UPPDRAG vid sidan av ett hederligt jobb. Omgivningen tycks hoppas att de snart skall sluta vara så jobbiga. Att ha ett yrke, som jag har, det verkar vara ok. Men att ha ett idéburet engagemang ”vid sidan om” som tar upp halva ens tid, det är jättejätteskumt. Den vanligaste frågan jag får är MEN HUR HINNER DU? Tja, två halvtider, det blir en halvtid. Ganska många i Sverige jobbar heltid. Många av dem är ensamstående, vilket jag inte är. Många av dem har långt till jobbet, vilket jag inte har. För det mesta styr jag min tid själv, vilket inte många gör. Jag kan vara ledig alla lov med mina barn. Jag kan gå en långpromenad i solen mitt på dan. Jag kan cykla till jobbet när det inte är några köer. Hur många människor har det så, undrar jag?  

Som tur är finns det fler tokstollar som jag, som tydligen inte kan bestämma sig. Jag tänker att om Jan Stolpe, en bra förebild på många sätt, kunde vara pappa, översätta Montaignes samlade verk samtidigt som han var ordförande i Svenska Afganistan-kommittén och läsa persiska i Uppsala så kan väl jag vara mamma, forska och vara ordförande samtidigt. Sluta facka in mig. Jag är diversearbetare and I like it.

Det här inlägget postades i Personligt, Politiskt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s