Söndag: demokratins högtidsdag. Måndag: vet inte.

DN:s kulturchef Björn Wiman skriver att idag är det demokratins högtidsdag. Jag känner i hela kroppen att han har rätt. Hela familjen skall snart sätta på sig fina kläder och vi ska gå för att rösta. Tänk att vi är födda just nu och just i detta land, där det är möjligt. Min arbetsplats, Stockholms universitet, är mångkulturell i ett antal olika bemärkelser. Flera av mina arbetskamrater kommer från länder där det inte rådde demokrati. För dem är det en demokratins högtidsdag varje dag de bor i Sverige.

Nu, när jag snart skall gå och rösta, slår det mig med full kraft att vi kanske vaknar upp till ett annat Sverige imorgon, att demokratins högtidsdagar kan vara räknade. Att vi kan få in ett parti i riksdagen som inte står för mångfald, humanism och tolerans. I elfte timmen tycker jag plötsligt inte att det här med det ena blocket eller det andra är hela världen. Det är större saker som står på spel. Grattis, säger du, starkt jobbat att nå den insikten först nu. Bättre sent än aldrig, säger jag och klappar röstkortet.

Ikväll kommer en brokig skara vänner hem till oss för att ha valvaka. De representerar alla möjliga färger, så diskussionerna lär bli heta över den kurdiska linssoppan. Men de har en sak gemensamt: De är toleranta människor. Som har röstat.

Det här inlägget postades i Personligt, Politiskt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s