Om strejk, romer och andlig spis

Strejk i Frankrike. Men jag låter mig inte hindras utan klämmer fast min gamla läderportfölj under ena armen och använder den andra och ett hårt paraply för att ta mig fram. Envisast tar sig ombord på de få tåg som går. Och fram tog jag mig till Tours, den ljuvliga renässansstaden som är utgångspunkten för resor bland Loire-dalens slott. Men nu var det inte slotten jag ville åt, utan ett renässanskollokvium. Mums, bara fransk renässanslitteratur i två dagar.

Till det intressanta med franska forskare som studerar 1500-talet hör att de kopplar sin forskning till nuet och den verklighet vi lever idag: De anser att genom att studera Shakespeare och Montaigne kan vi lära oss om människan idag. Så fick jag till exempel lyssna till en forskare som studerat slang och jargong på 1500-talet, som sedan kopplade det till den slang som talas i Paris förorter idag och de nya språk som sms:andet skapat: Vilka funktioner språket fyller och för vilka.  

Och så beskrev en annan forskare hur Montaigne i slutet av 1500-talet skildrade romernas situation i Europa, och hur han i sina Essayer visade hur fransmännens fördomar sade mycket om dem själva. Forskaren framhöll bland annat ett textställe där Montaigne (KAPITEL 40 i BOK I) frågar romerna varför de inte återvänder till sitt eget land eftersom de blir så illa behandlade i Frankrike. De svarar ”därför, att den vägen är stängd för oss”. Just det. Därför att vägen är stängd.  

Så kan man tänka att människan är ungefär densamma då som nu, och att det finns humanister som lyser som små bloss av tolerans i vår mörka värld.

Själv höll jag föredrag om hovnarrar i litteraturen och historien. Man kan ju fråga sig på vilket sätt det gjorde världen bättre. Men roligt hade jag.

Nu sitter jag fast på en järnvägsstation där det går ett litet tåg då och då, men alltid till fel ställe hittills. Men jag har ingen större brådska ännu eftersom jag fördriver tiden med att skriva brev till gamla vänner. Riktiga brev, med papper och penna.  Järnvägsstationen i Tours är vacker och jag har gott om papper.

CESR, Centrum för Renässansstudier i Tours. Mums för Måns. Eller, som min far brukar säga: Var ska sleven vara om inte i grytan?

Det här inlägget postades i Franska favoriter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s