Det är nå’t visst med berusade seriefigurer

På söndagen kunde man förgylla dagen genom att gå på föreläsning på Vin- och sprithistoriska museet i Stockholm. Det var en av mina kollegor, Magnus Öhrn som är fil dr och verksam vid Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria vid Stockholms universitet, som föreläste om berusade seriefigurer. Du vet, från Tuffa Viktor till Kapten Haddock…

I sin forskning har Magnus Öhrn studerat hur det manliga drickandet har skildrats i litteraturen. Han berättade bland annat om hur litteraturen bär tydliga spår av uppfattningar om alkoholens kulturella betydelse och skapandet av manlighet. Och vad vore väl Arne Anka utan sin cigg och sin starköl, eller Rocky utan sina galopperande alkoholproblem?

En gemensam nämnare för serietecknarna är att de skildrar alkoholisterna med ett stort hjärta. Komiken balanserar på en fin linje som ständigt gränsar till tragiken. Det är ju omöjligt att inte känna sympati för Kapten Haddock, och hans förhållande till alkohol gör knappast att man själv blir mer positivt inställd till alkoholkulturen.

I lördagens DN brottades Martin Kellermans Rocky som vanligt med demonerna, och som vanligt skildrar Kellerman alkoholnormens järngrepp med fingertoppskänsla. Rockys kompis frågar om Rocky kommer att börja supa igen om det skiter sig med flickvännen, och Rocky svarar:

Jag har inte slutat dricka, jag bara vilar organen. Man måste hålla det under kontroll så att man aldrig behöver bli helnykterist, för det vore hemskt! Att tvingas bli nykterist och aldrig kunna dricka igen vore en större tragedi än vad jag skulle kunna ställa till med på fyllan.

Att inte dricka alkohol. Ett öde värre än döden? Vad säger det om vårt samhälle? Var och såg Marcus Birro på Södra Teatern i ”Att leva och dö som Joe Strummer”. Birro lyser som ett litet humanistiskt bloss. Han tänkte kanske som Rocky, men slutade dricka 2005. Han har bland annat sagt:

Att bli nykter är enkelt. Att hålla sig nykter däremot är betydligt svårare. Man kan inte klamra sig fast vid nykterheten med vitnande knogar. Man måste lära sig leva, dansa, sjunga, glöda utan den där Gandalf-staven som spriten är för många av oss.

Att avstå från alkohol behöver inte vara att moralisera. Att avstå från alkohol kan vara en handling som vi gör av kärlek.

Det här inlägget postades i Politiskt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s