Sedelärande inlägg från Bob Dylan

Julskivor skulle man kunna ägna en egen blogg. Många är så enastående usla att de borde få en överkorsad dödskalle i betyg. Andra är så kitschiga, överlastade, pekorala och pretentiösa att de blir… alldeles, alldeles underbara.

Min favorit är nog Roger Pontares julskiva, som alla anställda i Sollefteå kommun fick i julklapp ett år (!). Drabbas man inte av julstämning efter att ha lyssnat några varv på den, ja då vet jag inte vad som skulle hjälpa.

En underbar julskiva är också Bob Dylans, Christmas in the heart, som kom förra året. Det skulle kunna låta fördjävligt, men han har för många bra musiker med sig, och verka tycka att det är alldeles för roligt för att man skall kunna såga den. Det är bara att ge sig hän. Jag bjuder här på ett nystulet smakprov från Youtube i form av videon till Must be Santa. Jag är nästan säker på att Bob Dylan försäkrat att det är julmust i glasen. Om inte annat är det nog, med tanke på slutet av videon, en sedelärande historia…

 

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s