Ett riktigt julspel kräver en riktig transvestit

I avdelningen ”transvestiter jag minns” kommer här ett inlägg à propos Trettonhelgen, som nog är min favorit på året. Få tycks veta varför den finns där, så det ställs inga krav på mat som ”måste” fixas eller saker som ”måste” göras eller släktingar man ”måste” träffa. Man är ledig och kan stanna i raggsockorna, helt enkelt. Dessutom är jag ett stort fan av Caspar, Melchior och Baltazar, de tre vise männen som skall ha tagit sig fram till krubban på Trettonde dag jul.  Dessa magoi (österländska stjärntydare)  kom från Österlandet – förmodligen var de Persiska astrologer – med guld, rökelse och myrra till den nyfödde. En stjärna visade dem vägen. Under medeltiden uppstod i Köln i Tyskland den bekanta Trekonungalegenden som säger att de tre (efter antalet gåvor) hette Caspar, Melchior och Baltazar och att de var konungar i Syrien, Persien och Etiopien. I Köln har man till och med deras reliker i ett förgyllt skrin. Värt en avstickare från Autobahn!

När jag i omgångar har bott i Paris har Svenska kyrkan där betytt mycket. De vet bland annat hur man förvaltar traditioner. Så är t ex deras julspel omförglömliga. Alla hjälper till, och kantorn (en av Europas bästa) stressar runt och förmanar alla att inte trampa på småänglarna (pyttesmå blöjänglar, med vingarna på sned och som tuggar på sina ljus). Äkta bäbisar langas in och ut ur krubban (när en bäbis slash Jesus börjar gråta byts den bara ut mot en annan som är redo i kulisserna). En glad Jesus vill man ha. Det absolut coolaste i julspelet är Caspar, Melchior och Baltazar, de tre vise männen. Varje år ser de ut som fullfjädrade dragqueens med paljetter, glittriga turbaner, lååååånga halsband och mycket smink. Underbart. Vi slogs om att få spela de vise männen. Men ett år blev vi brädade, för då anmälde sig en tvättäkta transvestit från Pigalle, Montmartres glädjekvarter. Han/hon brukade komma till kyrkan för att duscha och äta soppa: Ingen dusch hemma och lite dåligt med integriteten på de offentliga badinrättningarna i kvarteren. Nu ville han/hon göra en ideell insats i kyrkans kulturella verksamhet. Och vilken insats sen’n! Han/hon var nästan två meter lång, hade sammetssvart hy och var en Prima Donna Assoluta i en helt egen klass i rollen som Baltazar. Vi båda andra såg ut som urvridna disktrasor i jämförelse.

I pausen ville alla småänglar sitta i hans/hennes knä. Det fick de så klart, men kantorn sprang förbi och uppmanade dem att vara försiktiga med Baltazars lösögonfransar.

Det här inlägget postades i Franska favoriter. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ett riktigt julspel kräver en riktig transvestit

  1. Bodil skriver:

    Ja, en glad Jesus vill man ha! Den där dagen i templet var INTE en av hans bästa dagar. Det är som med mammor. Läst på en träffande skylt i USA: ”Ain’t mama happy, ain’t nobody happy!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s