Hur man får upp trettonåringar på onsdagsmorgnar

Skall man lyckas så krävs fula knep. Som att dra igång RHCP:s senaste platta, vid kvart över sju sådär, på lagom hög volym ute i vardagsrummet. Och ser man på, redan innan de hunnit skramla med koskällorna en bit in i The Adventures of Raindance Maggie så kommer trettonåringen ut ur sin grotta, med en bas på magen. Se’n är han fast. Det bara att milt styra honom mot frukostbordet och med låg och monoton röst börja mässa om läxor, gympakläder och fibrer.

Vi har biljetter till RHCP:s gig i Globen ikväll. En kollega till mig trodde att RHCP var en diet, ungefär som LCHF. Men för det första skulle nog en diet på röda heta chilifrukter vara förödande, och för det andra : I don’t do diets.

Jag tänkte ju anlita gudmor Å som barnvakt till minsta killen ikväll inför konserten. Hon är världens bästa på området och vet precis vad R gillar: Därför har hon låtit honom ta hand om hennes smurfsamling, till exempel. Han sköter den exemplariskt. Men så fick vi en snilleblixt: Eftersom Å gillar RHCP mycket mer än vad jag gör, så bytte vi: Å går till Globen och jag och R stannar hemma och myser. Har jag tur hinner jag köpa med mig Blod Eld Död på vägen hem: En färsk bok om svensk metal, skriven av Ika Johannesson och Jon Jeffersson Klingberg. Ser fram emot intervjuer med Dissection, Nifelheim och Entombed. De utlovar också reportage om Bathory, Pelle ”Dead” Ohlin och Watain. Äntligen två bra skribenter som tar genren på allvar, och skriver om metals hängivenhet och kärlek till konsten. De kommer nog inte att tjata så mycket om att det är blod på scenen. Det är det i Shakespeare-pjäser också, men det är aldrig någon som tjatar om det eftersom Macbeth är finkultur och konst medan Watain anses vara fult och rentav skadligt att ta del av. Men det sa man ju om jazzen också.

Ikväll blir alla nöjda: ett helt gäng drar till Globen, och jag slipper. Men nästa gång Metallica kommer till stan får Å vara barnvakt. Och det är hon så gärna: Då är det hon som är glad att slippa!

 

 

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hur man får upp trettonåringar på onsdagsmorgnar

  1. Härligt Anna! – Dina söner måste tycka du är häftig. Ett bra tips förresten. Ska förmedla detta till mina döttrar hur man får upp dessa trötta tonåringar. Har inga egna tips, men tar gärna mot fler från dig.
    Tack för senast förresten! När du var i Fagersta på vårt högtidsmöte. Alltid trevlig höra dig och din historia. Tyvärr passar den in på så många barn och ungdomar.
    Stå på Anna och VAR RÄDD OM DIG!
    hälsar Ulla-Britt P.

    • Anna Carlstedt skriver:

      Hej kära Ulla-Britt! Så roligt att höra av dig och tack för senast! Det blev verkligen en fin dag i Fagersta, men flera generationer samlade. Det blev ju både glädje och sorg, men sådant är livet! Stor kram från mig, och hoppas vi ses snart!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s