Jag beväpnar mig med vingar

Jag lyssnade på första spåret på Thåströms senaste innan jag somnade igår. Och sedan drömde jag. Att jag hade varit ute på en lång resa men nu var på väg hem. Jag stannade till i Sollefteå och lastade den gamla kanadensaren, och sedan körde jag uppför älven.

Jag la i kanoten på det vanliga stället utanför Vallen. Det låt sjörök över vattnet. Lommen skrek. Det började bli ljust fast det aldrig hunnit bli riktigt mörkt. Kanoten gick lågt i vattnet och jag stannade inte förrän jag passerat bäverhyddan och hittat den där gläntan i skogen. Du vet, den där det är alldeles plant på ett ställe som passar precis till tältet, och där någon lämnar kvar ved på en hemligt, torrt ställe under härbret som står där, märkligt intakt.

Pappa kom förbi och frågade om jag hade det jag behövde. Han såg att jag hade vingar, men trodde att jag behövde handyxan också, den lilla behändiga. ”Det är bäst att jag späntar stickorna åt dig innan jag går”, sa han. Han gav mig pipan som han köpte när han gjorde lumpen och sa att jag inte behövde lärde mig röka: ”Du kan använda den för att hålla myggen borta”. Och så bar han fram ett trälåda som var full av kvartingar som det stod Explorer Vodka på, och vi begravde alla flaskorna, långsamt, under det gamla härbret. I djupaste samförstånd. Pappa tog den lilla ryggsäcken och försvann in i skogen medan han nynnade Gustav Fröding.

Och när jag vände mig om satt L där. Jag hade inte träffat honom sedan jag var 13. Eller sedan 1400-talet. Eller sedan igår. Han hade kokat kaffe och sa att veden var torr och bra. L sade att han var med och byggde Sainte Chapelle och hade tagit med ett av de första ljusen som tändes där. Och han hade en stor näsduk som han vecklade upp. Den skiftade från blå till röd, och i den låg julgransdekorationer som han varit i min mormors hus och hämtat. Han sa att vi skulle hänga upp dem i eken som egentligen inte kan växa så långt norrut.

Kanadensaren var uppdragen, vi hade tillräckligt mycket ved. Bävern gled förbi, ljudlöst.

Jag frågade L vad Thåström menar när han sjunger Beväpna dig med vingar / Beväpna dig med allting / som du längtat å drömde om en gång / Följ med mig upp längs floden.

Men L bara log och sa att Thåström förstås menade Älven. Inte Floden.

Och att jag var hemma nu.

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Jag beväpnar mig med vingar

  1. Lars skriver:

    Underbart!!!

    Måtte det bli sommar snart!

    /Lars

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s