Hela Stockholm läser på franska. Nästan.

”Stockholm läser” är ett intressant projekt. Det drivs av Författarcentrum och Stockholms Stadsbibliotek. Sedan tio år tillbaka väljs en bok ut och sedan ordnas det läsecirklar, författarsamtal och evenemang kring den.

I år läser hela Stockholm, lagom till Strindbergsåret, En dåres försvarstal. I förordet konstaterar Märta Tikkanen att personen August måhända var helt hopplös: Vilse i sin mansroll, uppblåst, omöjlig att ha att göra med. Men som författare alldeles, alldeles underbar:

Alla nyanserna. Hur han behärskar språket och får det att låta nytt och oanvänt, aldrig just så, aldrig någonsin tidigare eller senare. Och intensiteten. I förälskelsens förväntan och förhinder, i svartsjukans sluga fällor och rasande hugg, hatets totala blindhet. I sin stora svaghet och formidabla självmedvetenhet fångar han in en, man kommer inte ur hans garn, sliter sig i håret men läser andlöst vidare.

Men boken hette nu inte En dåres försvarstal från början, utan Plaidoyer d’un fou. Strindberg skrev den på franska först, och protesterade vilt när den skulle översättas till svenska. Gunnel Engwall, som leder arbetet med Nationalutgåvan av Strindbergs samlade verk, skriver i efterordet:

Strindberg var tveksam till att över huvud taget publicera En dåres försvarstal. Det är ”en förfärlig bok” medgav han ”utan invändningar och med svidande ånger” redan i inledningen till det första förordet. […] Det var ju fråga om ett litterärt verk men samtidigt ett försvarstal, där han tecknade förhistorien till äktenskapet och livet med Siri von Essen.

Jag ser fram emot nästa vecka, då jag tillsammans med de andra damerna i vår Litterära Salong skall sätta tänderna i Strindbergs försvarstal. Min sparringpartner skrattar sig halvt fördärvad för att vi kallar oss Litterär Salong, men jag gillar att vi är så pretto. Vi – Gudrun Göransson, Anneli Leander, Sofia Stewart och undertecknad – har ju ändå läst och diskuterat böcker i 20 år nu. Så med ålderns rätt har vi hög svansföring och är dead serious. Not.

Nästa fredag blir det boken, Strindbergsmuseet i Blå Tornet och kärringkondis. Det tror vi August skulle ha gillat.

PS Vi läser förstås bara snygga författare.

Det här inlägget postades i Franska favoriter, Personligt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s