För din skull

Nu när häggen blommar som mest tänker jag på Mamma. Det är sju år sedan hon gick bort, efter den långa och ojämna kampen mot flaskan. Hon var en passionerad människa och det smittade av sig på mig. När hon mådde bra var världen magisk. När häggen slog ut gick vi ned till den stora bäcken, farlig och djup av vårfloden, och aktade oss för att trilla i. När livet var svartare hittade hon tröst i poesi. Ulf Lundell, Leonard Cohen, Joni Mitchell.

Och just i år tänker jag extra på en av Lundells texter. På torsdag får jag åka norrut på en alldeles speciell resa. Upp längs älven. Mamma skulle ha tyckt om att jag väljer livet och kärleken, fast det är så smärtsamt och kostar så mycket. För din skull, sjunger Lundell. Och precis så är det. Vad gör man inte för en annan människas skull?

I alla hjärtans allé faller regnet. Det är hårda tider för älskande främlingar.

Lyckan är en följd av dina handlingar och inte nå´t du får.
Jag vet vad jag vill och hur jag kan nå det.

Jag har väntat i år och jag kan vänta lite till.
Snart korsas våra vägar, jag tyckte att jag såg dej redan igår.

För din skull ska jag ta det lugnare. För din skull ska jag stränga gitarren igen, och sjunga om det vackra min vän, som finns här på vår jord.

För din skull vandrar jag längs gatorna. För din skull tror jag på mina planer igen, ser jag över bergen och sen… får jag frid i mitt blod. För din skull.

Jag trodde ett tag att jag närmade mej slutet. Att allting var över, att det bara var dagar kvar.

Men en morgon i maj blommade häggen precis som den gjort varenda vår.

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s