Denne Strindberg kräver sin Juliette Binoche

Det är en hel del tråkigt vi plågats med under strindbergsåret 2012, och en hel del roligt också. Se’n finns det så’nt som är så bra att Strindberg myser i sin grav. Som utställningen på Fotografiska. Och Philip Zandéns högläsning ur Ockulta Dagboken på Buckan. Och att man valde ”En dåres försvarstal” i pocket till folkbildningsprojektet ”Hela Stockholm läser”.

Men fransmännen slår oss förstås ändå. För på Théâtre Odéon, tio meter från mitt lilla hotell i Paris, gör en självlysande Juliette Binoche en Fröken Julie som sopar banan med alla andra. Hennes Mademoiselle Julie utspelar sig i nutid. Visst finns Strindbergs tema kvar: Det om den sociala förutbestämdheten som han menar gör att två människor ur olika samhällsklasser knappast kan dela livet som älskande. Här kryddas Strindberg med Freud och Nietzsche, men även på ytan har pjäsen uppdaterats. Den utspelar sig i den nordiska midsommarnatten, bland stiliserade björkar, och i bakgrunden dansar vackra människor till funk och elektropop.

Men allt detta kan skalas bort och kvar står en Juliette Binoche som ser till att vi lider med en Julie som låter sina sämsta sidor ta över när hon till sin egen besvikelse inte lyckas bemästra sin kärlek/lust/ägandebehov.

Den kraft som kan vara så läkande och ljuvlig blir i hennes händer förödande. C’est magnifique.

Jag hoppas att Strindbergs ande intagit en diskret plats i någon av logerna.

Det här inlägget postades i Franska favoriter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s