Semester i grodätarlandet

 
Efter att ha köat i fyra och ett halvt dygn (minst) fick vi på flygplatsen i Marseille lägga vantarna på en liten hyrbil som ser ut som en insekt. Tack och lov var R, 10 år och son till en ingenjör, med. Detta var tur eftersom inga tanter eller bögar i världen (det vill säga vi andra) kunde lista ut hur man tog sig in i bagageutrymmet på bilen. R visste dock – eftersom ”han spelat Lego Batman 2” – att det bara var att ”pilla lite på loggan där bak”.
 
Bilfärden upp i de provencalska bergen, och provianteringen, gick utmärkt. Förutom när vi körde över ett farthinder i 80 km/tim varpå R som satt bak täcktes av ett lämnt lager ägg. Och tårta. Med jämna mellanrum utropade jag ”här känner jag igen mig” varpå CW sade ”hmpf” och konstaterade att vi var ännu längre utanför kartan än tidigare under kvällen.
 
Men minsann är vi nu inte på plats bland lavendel, spyflugor och hasselmöss som flyttar in för att nätterna är svala. Vi har också – tack vare en heroisk räddningsinsats från CW – lyckats lokalisera Dr B och hennes entourage, som satt fast i den provencalska natten där de ökända lupin-vargarna härjar.
Om man gillrar upp datorn längst in i skafferiet/elcentralen så kan man snylta på våra värdars nätverk! Det känns tryggt att ha kontakt med yttervärlden. Särskilt Monsieur är nämligen konstnär och skvatt galen på ett skönt sätt. Han har t ex husdjur i plast istället för riktiga ”eftersom de bajsar mindre”. Vi har också skrivit på ett papper om att vi lovar att inte dränka våra barn. Inte när vi vistas hos honom, i alla fall. Det ligger en planka i polen som ”grodor skall kunna krypa upp på”. Jag tror att det är för att Monsieur skall rädda dem. CW tror att grodorna sen får gå på plankan rakt ned i en gryta som är smord med sirap.
 
Våra värdar har installerat oss i de fd svinalängorna och herdebostäderna där det finns biljard, en öppen spis man kan gå in i och en gasspis som man kan koka 200 liter vatten på. (Jag funderar på att koka vatten och frysa in, så man slipper hålla på att slabba med tevatten och sånt hela veckan. Det är ju semester).
 
PS. För alla som undrat: Ja, J:s Barbie-sjöjungfru tål vatten. Dieu Merci!
Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s