Vildmarksfulness

När höstterminen drar igång med tio G-krafter och det bara är glömd-matlåda-som-ändå-var-äcklig, rusningstrafik, en kvart försent, gympapåsar, fel schema, var la jag nycklarna, ”VADÅ tre möten samtidigt?” och varför-bor-jag-här-ångest, vad kan man hoppas på då? Jo, att ens vänner går och gifter sig så man får kliva av alltihopa och åka en helg till Sollefteå. Och inte bara till Sollefteå, utan ut till det gamla militärtillhållet Polycarpus som är en av jordens vackraste platser men som inte går att ta sig till. Om man inte är extremt envis, har bra kondis och gillar lera.

Vildmarksbröllop är da shit. Bruden var överljudssnygg i sina röda Dr Martens. Brudgummen hade fin-rutig-flanellskjortan och vandrarkängor. Kaffet kokades i en femliters förjäkla sotig panna över elden. Baren slog upp på baklemmen av en lastbil. (Ja, det fanns gott till mig också). En ståtlig dam lekte med elden. Vi skickade upp lyktor i natten. Tjejerna drog upp fisk och jag fick läsa bibeltext för första gången i mitt liv.

Mitt i natten kom en vorsteh och rövade bort mig så jag fick känna mig som Askungen med pannlampa och helly hansen. Själva prinsen hade förhinder men hade lånat ut sin bästa ficklampa, så det var liksom ok ändå.

Fasen vad bra att folk gifter sig så inte resten av livet bara blir begravningar. Och tänk att S fick till sina eld-poiar så de såg ut som vigselringar…

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vildmarksfulness

  1. Kristina Hellberg skriver:

    Puss!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s