Delar med mig av Maj-Lis Lööws kloka tankar om vad det beror på att ungdomar väljer bort alkohol

Maj-Lis, tidigare statsråd och medlem av IOGT-NTO:s förbundsstyrelse, skriver en så bra debattartikel om idéburna organisationers roll när det gäller att förändra saker till det bättre, att jag (med hennes goda minne!) citerar den rakt av nedan:

Sveriges Radio avslöjade i veckan som gick att 40 miljoner kronor delats ut av Folkhälsoinstitutet (Fhi) till ett antal projekt som ska förebygga droger och missbruk. Det kan låta mycket, men är ändå ingenting i förhållande till alla de miljarder som missbruket kostar.

Det upprörande är dock, enligt SR, att det inte finns några bevis för att projekten gjort nytta. De har inte utvärderats och resultat har inte redovisats. De är inte evidensbaserade som det heter. Björn Fries, tidigare nationell samordnare i narkotikafrågor, säger till radion att väldigt mycket av de här pengarna går till klämkäcka projekt.

Jag har hört det förut. Det finns en vurm för professionalitet och krav på bevisade resultat som ställs emot att låta tusen blommor blomma, uppmuntra människors engagemang, få chans att pröva en ny idé och kanske till och med misslyckas någon gång. Jag har sett det på annat håll också, till exempel inom biståndet.

På Fhi:s hemsida finns en lista på projekten. Den omfattar elva sidor och kanske är det inte tusen blommor, men nog blommar det. Cirka hälften går till universitet och kommuner, men det är nog inte den hälften man kräver granskning på.

Det är den andra hälften, alltså de 20 miljonerna till frivilligorganisationer, som man vill nagelfara i jakt på evidens och effektivitet. Det är projekt som genomförs av människor som engagerar sig frivilligt för att göra en insats. En del förtjänar till och med att kallas eldsjälar.

Självklart skall man ha koll på vart pengarna går, men sen kommer det svåra. Hur utvärderar man en eldsjäl? Och hur evidensbaserar man en eldsjäls metoder?

Jag förstår att Fhi:s tycker det är svårt. Marie Risbeck på Folkhälsoinstitutet påpekar att det i alla fall inte är bevisat att pengarna inte gör nytta.

Vi kommer aldrig att kunna räkna ut i kronor och ören vad frivilligorganisationernas klämkäcka projekt betyder för det svenska samhället. Min organisation är inte beroende av statliga pengar, men vi skulle få mindre gjort utan dem. Så när jag hävdar att det är fullt rimligt att samhället stödjer vårt och andras arbete så talar jag inte i egen sak.

Men rimligt är det, särskilt som det är förhållandevis små medel och att organisationerna själva också bidrar med både pengar och obetalt arbete.

Så återstår bara till sist den stora obesvarade frågan: har miljonerna gjort nytta? Ja, ett viktigt mål har varit att minska antalet barn som debuterar tidigt med alkohol eller tobak. I flera år har CAN:s stora årliga enkät bland ungdomar visat på minskad alkoholkonsumtion, också nyligen bekräftat av en stor undersökning i Stockholm. Och vems förtjänst är det?

Troligen en massa goda krafter tillsammans, forskare och experter, skolan och föräldrar, och kanske en och annan eldsjäl.

Maj-Lis Lööw

Mariefredsbo, aktiv i IOGT-NTO och tidigare statsråd (S).

Det här inlägget postades i Politiskt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Delar med mig av Maj-Lis Lööws kloka tankar om vad det beror på att ungdomar väljer bort alkohol

  1. Ja, Maj-Lis är en mycket klok kvinna, det är ju rätt det hon skriver. Synd att så många inte förstår hur ett ideellt arbete kan vara så viktigt för så många, både gammal och ung. Dels det förebyggande arbetet bland ungdomar och dels ge bla äldre personer guldkant på tillvaron. Att kunna glädja andra människor, gläder också en själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s