Vad tycker vi om regeringens rapport ”Framtidens civilsamhälle”?

Idag släpptes en delrapport av Framtidskommissionen: ”Framtidens civilsamhälle”, skriven av Tobias Harding. Den går att ladda ned via deras länk nedan. Där kan du också se seminariet i efterhand: Rapporten diskuterades idag på ett öppet seminarium på Rosenbad, där jag som en av två kommentatorer fick möjlighet att komma med synpunkter från civilsamhällets organisationer. Jag företrädde dels Forum för idéburna organisationer med social inriktning, dels IOGT-NTO.

Det var i somras som Regeringen tillsatte den sk Framtidskommissionen.

Den leds av statsministern och består av partiledarna i regeringen samt nio personer som skall representera olika perspektiv och komma från olika delar av det svenska samhället.

Resultatet av Framtidskommissionens arbete presenteras i en rapport under våren 2013.

Jag vill här återge några av de synpunkter jag framförde på seminariet.

Många av våra centrala frågor finns med i rapporten:

Det är spännande att denna rapport har samlat de flesta av våra centrala gemensamma frågor i ett intressant resonemang. Om vi klarar att hålla det politiska samtalet fokuserat till de frågor som nämns här, kommer vi att ligga rätt. Hur stödsystemen ska utformas, hur frågan om mångfald i skapandet av välfärden ska värnas, etc. Ett tack till rapportförfattaren för det! Och en uppmaning till de politiker och organisationsföreträdare som vill vara med i diskussionerna: läs rapporten, eller åtminstone de 8-9 sidorna i avslutningskapitlet!

Förändring vs stabilitet:

Visst händer det mycket både inom och runt omkring organisationerna i civilsamhället, men det är viktigt att komma ihåg att det finns i botten en stabilitet i våra verksamheter (stelhet skulle kanske den kritiske säga). Det är fortfarande föreningen som form som dominerar totalt. Det är fortfarande det frivilliga arbetet som är den centrala resursen. Vår roll som serviceproducent i välfärden växer men fortfarande i väldigt små volymer. Det sociala företagandet växer men är fortfarande väldigt litet i omfattning. Låt oss ha dessa saker med oss när vi debatterar frågor som ett förändrat samhällskontrakt.

Framtidsutmaningarna saknar dock en viktig aspekt: förutsättningarna för samtalsdemokratin

Det finns i rapporten en del resonemang om de idéburna organisationernas roll när det gäller politikutveckling, dvs när vi breddar och fördjupar det politiska samtalet. Men den centrala aspekten saknas i uppräkningen av framtidsutmaningar (s. 140). Vi rör oss, i Sverige och på många andra håll också, från en demokratimodell som har dominerat sedan den Westfaliska freden 1648; demokrati och politik är att folket i nationalstater röstar fram politiska majoriteter, och endast det. Till en modell där folkets röster i allmänna val kompletteras av folkets röster i ett myller av organisationer och nätverk som främst är aktiva alla andra dagar än just valdagen. Vi skapar vad som kan kallas en samtalsdemokrati. Och där spelar organisationslivet en viktig roll. Formerna för den rollen var tydliga i folkhems-folkrörelse-Sverige med remisser, utredningar etc. Men hur ser det ut framöver? Den frågan är central och måste stå med på listan av framtidsutmaningar.

 Det frivilliga arbetets förutsättningar är inte tillräckligt beskrivet

Som vi konstaterat tidigare är det frivilliga arbetet den centrala resursen i det organiserade civilsamhället och också en central del av vår identitet. Vi vet genom många vetenskapliga undersökningar att det sker förskjutningar av människors värderingar och att dessa påverkar förutsättningarna för människors sätt att engagera sig. I en passage i rapporten (s 112-113) beskrivs något av dessa förändringar, och där nämns vår verksamhet Volontärbyrån, som ett exempel på en funktion som uppstår när medlemskapet som form för engagemanget förlorar i betydelse, när folkrörelsen blir mindre viktig. Det är en bild som vi överhuvudtaget inte känner igen oss i! När vi bestämde oss för att vara värd för Volontärbyrån, så var det för att det finns ett behov av att göra det enklare för människor att hitta till verksamheter som passar deras intressen, men också för att organisationerna ha behov av  människor både som aktiva i konkret verksamhet men också som demokratiskt engagerade i organisationerna. Om man då jämför Volontärbyrån med en annan kanal för att få medlemmar nämligen telemarketing, så har ju Volontärbyrån den fördelen att de som väljer att lösa medlemskap (lite drygt 40%) i den organisation där de varit volontärer/frivilliga, så har de en egen relation till verksamheten, har träffat andra människor som är aktiva. Detta driver på snarare än underminerar organisationerna som demokratiska aktörer.

 Överenskommelse – likriktning?

En oro kring överenskommelserna, som ju vi har varit pådrivande omkring, finns beskriven i rapporten, och det är risken för likriktning. Här skulle jag vilja påminna om en strof av poeten Gunnar Ekelöf. Han skrev i dikten preludier: ” Två sanningar närmar sig varann. En kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv.” Med detta skulle jag vilja säga att det är när man möts som föreningar, när man prövar sina idéer, sina värderingar och får se andra göra detsamma, som man ser sig själv och sin egenart tydligast. Självklart måste vi vara på vår vakt mot strömningar som riskerar att göra oss likriktade, alltför kvantitativa utvärderingsmetoder, att olika professioners värderingar slår igenom, för att nämna några. Och detta är vår utmaning oavsett överenskommelser eller ej.

Sålångt Forums reflektioner om rapporten. Kommissionen vill alltså genomföra fyra sk framtidsutredningar. På seminariet den 9 november släppte regeringens kommission en delrapport, på spåret Rättvisa och sammanhållning

Såhär skriver framtidskommissionen om rapporten: I dag pågår omfattande förändringar i civilsamhället. Icke vinstdrivande organisationer tar större plats i välfärdsproduktionen. Gamla organisationer förlorar medlemmar medan nya verksamhetsformer och kanaler ger människor möjligheter att engagera sig på nya sätt. Detta tas upp i rapporten ”Framtidens civilsamhälle”.

 

 

 

 

Medverkande var

  • Tobias Harding, Linköpings universitet, författare till rapporten ”Framtidens civilsamhälle”
  • Göran Hägglund, socialminister och medlem i Framtidskommissionen
  • Hanna Hallin, Sektor 3, tankesmedja för det civila samhället
  • Anna Carlstedt, IOGT-NTO & Forum för idéburna organisationer
  • Lars Trägårdh, professor i historia och medlem i Framtidskommissionen
  • Moderator: Charlotta Levay, ämnessakkunnig i Framtidskommissionen
Det här inlägget postades i Politiskt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vad tycker vi om regeringens rapport ”Framtidens civilsamhälle”?

  1. Tobias Harding skriver:

    Tack för givande kommentarer tidigare idag, och kul att du tycker att rapporten är intressant!

    Att organisationslivet spelar – och bör spela – en central roll i det demokratiska och politiska samtalet är någonting som jag bara kan hålla med om, liksom att vi idag måste utveckla existerande former för detta, men också utveckla nya former, så att demokratins förankring i det civila samhället kan bevaras och utvecklas.

    När det gäller Volontärbyrån så tog jag upp den därför att den utgör ett intressant exempel på nya sätt att kanalisera ideellt engagemang in i civilsamhällets organisationer i en tid som tycks kännetecknas av allt större rörlighet och ökad individualism i engagemanget. Traditionellt tänker man sig i Sverige gärna att människor först går med i en organisation och sedan, om de vill engagera sig ytterligare, blir aktiva i den. Volontärbyrån representerar, så vitt jag förstår, en modell där människor som vill arbeta ideellt får hjälp med att hitta en organisation där de kan arbeta som volontärer. Jag tror personligen att denna typ av verksamheter har framtiden för sig. Samtidigt som nya flexiblare lösningar kan visa sig användbara för att kanalisera engagemanget när människor blir allt rörligare skulle jag säga att det blir en viktig utmaning för organisationerna att också inkludera dessa människor i de demokratiska beslutsprocesser som utgör grunden både för organisationernas egen inriktning och för den offentliga demokratins förankring. Att 40% av de volontärer som förmedlas via Volontärbyrån faktiskt blir medlemmar i de organisationer där de arbetar ideellt måste därför ses som mycket lovande, och som ett tecken på att organisationerna på ett framgångsrikt sätt kan ta sig an denna utmaning. Att bevara och utveckla organisationsdemokratin är som jag ser det en mycket viktig uppgift för dagens civilsamhälle, inte minst eftersom jag uppfattar det som mycket viktigt för att bevara och utveckla demokratin i samhället i stort.

    Mer om detta i rapporten: http://www.regeringen.se/content/1/c6/20/32/53/f87c9d70.pdf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s