Snö har ett roligt namn på latin

Ordet ”nix” är kanske inte så positivt, men på latin betyder det ”snö” och genast blir ordet vackrare.

Jag längtar efter snön. Fast jag bor i Stockholm där snön faller sedan flera dagar. Jag längtar efter snö i en annan kontext. Som snön var i byn Resele, tre mil utanför Sollefteå, där jag växte upp. Eller som den var i de djupa värmländska skogarna, där jag föddes.

I Stockholm är snön ett hinder. Vi halkar i den. Vi får djupfrysta klumpar av den i huvudet. Den stoppar tågen, bussarna, bilarna. Den får taken att rasa in.

I Resele, i Ådalen, där hjälper snön till. Snön är varm, så den skottas upp mot husgrunderna för att isolera. Snön raserar inte, den bär: Man kan gå kilometer efter kilometer på skoterspåren. Man kan åka spark på snön. Man kan köra bil på isen. Och skidspåren leder rakt in i den magiska skogen. Snön lyser upp, och när Månen stiger knallrosa över Strandhögberget gnistrar en miljard diamanter i snön och gör det ljust som på dagen.

Jag tycker om bilden som Tove Jansson tecknat, där Mumintrollet och Tootikki sitter och filosoferar vid snölyktan. Hon förmedlar också att snön värmer och lyser upp.

I Orhan Pamuks roman SNÖ får snön däremot en dunkel huvudroll vid sidan av poeten Ka som återvänder hem efter 12 år i exil. SvD:s recensent Magnus Eriksson skrev när boken kom:

När Ka kommer till Kars faller snön. Snökristallerna blir också en överordnad symbol i romanen, som fångar upp både Kas poetiska drömmar och hans gryende kärlek till Ipek […]

Men snön får också en konkret funktion. Den förändrar Kas seende. Den både döljer och konturerar. Under ytan i Kars döljer sig självmorden och de terroristiska stämplingarna, men även statsmaktens lögner, korruption och trakasserier. Snön förtydligar, lögnen och terrorn får tydligare kontur. Snön blir dessutom en återkommande bild i de dikter som Ka skriver som i ett rus, när han är i Kars. Och snön blir ett hot. Alla vägar bort från staden har spärrats.

Är det så vi ser på snön i Stockholm? Att snön spärrar våra vägar? Hoppas att du får möjlighet att gå ut skogen i helgen och njuta av all snö som precis har kommit som en present till första advent. Det blir vackert att tända ett ljus i fönstret när snön finns utanför. Mitt ljus skall jag tända för alla som försöker hitta hem.

 

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s