Polis, pappa, påläst och fiskare

…under den flaggen skriver Pär Carlsson sina krönikor.

Såhär börjar den senaste:

Drogen alkohol är väldigt intressant ur ett socialt perspektiv, eftersom den orsakar fenomenet den ”omvända skammen”. Det är den drog som även den som inte använder måste försvara sin inställning till. Det är faktiskt den enda drogen det verkar skamfyllt att INTE vilja använda sig av.

De som dricker alkohol i närhet av en som inte dricker blir provocerade. Varför annars alla dessa frågor? Borde det inte vara tvärtom? Jag vet att ni vet vad jag menar.
De andra ”sociala” drogerna såsom kokain, amfetamin, ecstasy med flera är det ju självklart (enligt sociala normer) att man inte vill ha och skulle man mot all förmodan testa och sen inte vilja använda fler gånger så behöver man ju inte behöva skämmas över det, annat än att man gjort något olagligt och eventuellt stöttat några av världens största brottssyndikat på vägen. Men någon annan upplevelse av utanförskap behöver personen inte känna. Bland de som inte dricker uppstår den ”falska drinken-fenomenet”. Man beställer helt enkelt en drink som ser ut att innehålla alkohol för att slippa massa jobbiga frågor. Ungefär som att gå runt med rent mjöl i påsen bland sina knarkarpolare för att bli accepterad utan massa jobbigt knarktjafs. Varför knarkar inte du idag? En liten lina går alltid ner! Kör du?  Va faaaaaaan, kom igeeeeeeen!!! Alltså, lika bra att ha en mjölpåse i fickan för att åtminstone visa god knarkvilja!

Alkohol är den enda drog som är förknippad med socialt utanförskap för att man inte vill använda den.
Det är den som INTE använder alkohol som ställs till svars! Inte så konstigt att våra barn följer i alkoholens spår.
I mitt arbete hör jag fortfarande föräldrar och andra vuxna prata i termer som att det är bra att bjuda sina barn på alkohol hemma så att de lär sig att hantera alkohol. Det hela sker i syfte att barnen sedan ska förstå att de inte behöver bli fulla? Jag är en stor förespråkare av att allt lärande ska ske i skarp miljö. Men då blir jag ännu mer tveksam i de här fallen. Barnen är ju redan nyktra och skarpare än så kan de knappast bli?

Läs resten av Pärs krönika här.

 

Det här inlägget postades i Politiskt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s