Valborg – om hopp och syndigt goda norrländska saker.

Såhär i valborgshelgen borde jag skriva nå’t om att folk SUPER för mycket, men du vet ju redan vad jag tycker. Så därför tänker jag dela med mig av vad högtiden betyder för mig. En gammal fransk släkt har som motto på sin vapensköld Vivre en espoir – ”att leva i hoppet”. Kanske är det detta som våra valborgseldar och fyrverkerier och manskörer handlar om?

När jag var liten, på världens vackraste och vemodigaste plats (byn Strand i Resele högt ovanför Ångermanälven i Ådalen) sa vi inte ”Valborg” utan ”Sista April”. Det var en stor dag. Då fick jag och min bror en HEL läsk var (fast vi sa inte läsk utan ”dricka”). Annars, när vi fick läsk (bara på fredagar) fick vi dela på en flaska. Som tur var hade vi gamla senapsglas hemma med en rand mitt på, så man kunde hälla upp EXAKT lika mycket i glasen. Men som sagt, på Sista April fick vi en hel var. Vi köpte ettöres smällare och irriterade katten som låg och solade sig ute på fjolårsgräset utanför bron (det sistnämnda ordet betyder typ veranda). Sedan, på kvällen, bar det av till Knut och Elise. Där hade det ståtts i bagarstugan hela dagen, så vi fick äta hur mycket ”hâlvtjockkakern” vi ville. Jag tycker verkligen synd om dig som inte upplevt detta. Det är det absolut godaste i hela världen. Som en blandning mellan tunnbröd och polarbröd fast tusen miljoner gånger godare. Pinfärskt och varmt med riktigt smör som smälte. Och så en hel flaska kall Trocadero till det. Ja, om himlen finns så måste det vara detta änglarna fördriver tiden med: Äta ”hâlvtjockkakern” och dricka kall Trocadero. Sedan var det brasa, gå ut i buskarna med Krister och leka med tändstickor, lyssna på de vuxna som sjöng VINTERN RA och sedan gå hem när det började mörkna framåt midnatt. Jag kommer ihåg hur framsidan av kroppen var skållhet av eldskenet, och baksidan iskall. Vi åkte hem längs niporna och björkarna skiftade i lila och skulle precis slå ut. Det gjorde ont i hjärtat för att allt var så underbart och så fruktansvärt.

Det är lätt att förstå att den ångermanländske poeten Pelle Molin, som växte upp i mina hemtrakter, dukade under av melankoli. I Ådalens Poesi skriver han: ”Följ med blicken den slingrande vägen. Tag igen den där du tappat den i en dal, och längst ned på andra sidan älfven är ett hvitt hus under ett berg, som du skall ge akt på. Där är det som om hälgdagen ringes in”. Och jag tänker på det vita huset under berget men högt över älven där jag växte upp. Man såg miltals, och det var så vackert att det var som Pelle Molin skrev ”det är som om helgdagen ringes in”. Han fortsätter:

Detta är Ådalen.                                                                                                                                Sannerligen det fagraste land. Allt detta är min Ådal, mitt sagoskrin, min kärlek och min skräck, ty hur man än längtar bort öfver bergen, håller det fast som en mara. Hvarje ny skönhet som upptäckes, hvarje historia är en hållhake på den, som annars hade tänkt sig lifvet annorlunda, än på samma fläck i passiv tillbedjan af det, som fängslat öga och öra.

En modernare poet som skrivit vackert och vemodigt om valborgsnattens förhoppningar och besvikelser är Kristofer Åström. Lyssna på hans fina Walpurgis Night här. Och här är texten:  
 
I’ve been standing out there
for what seemed like hours
with the people I fear.
I don’t mind the dark
the people’s the problem:
I don’t want them nearI can’t find my love
have you seen my love
I can’t find my love
have you seen my love

I made it home from John
without any problems
except for the time it took
I tried to telephone
there was no answer
I guess you weren’t home

I can’t find my love
have you seen my love
I can’t find my love
have you seen my love

but at half past one
you called me and
you said you’ve been there
with some friends
was having fun
and all the time
you’ve been wanting me around
but I was nowhere to be found…

I can’t find my love
have you seen my love
I can’t find my love
have you seen my love
have you seen my love
have you seen my love

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s