Varför måste det vara en svart Pontiac Firebird Trans Am från 1982?

Jag har ju redan kommit ut ur garderoben som trash-metal-fan. Familjen och bekantskapskretsen skäms, jag vet, men jag älskar ändå band som Overkill och Kreator. Och det största av alla förstås, rockens svar på Beethoven: Metallica. Plattorna Master of Puppets och Reign in Blood (dock inte Metallica utan Slayer) är världens bästa. De som förfasar sig över detta brukar utan att blinka tycka att man kan gå på teater och se Macbeth eller på operan och se Lucia di Lammermoor. FAST DET ÄR PRECIS SAMMA SAK. Bara en annan genre.

Så nu kan jag lika gärna komma ut ur garderoben på ännu ett område som de närmast sörjande, redan hårt prövade, ändå känner till. Jag älskar bilar. Och det ligger i släkten. Att köra fort med många hästkrafter är underbart. Och jag ryser av välbehag när jag minns hur jag och pappa lyssnade på hans LP (ungdomar, det var lite som Spotify fast av plast) med MOTORLJUD från Daytona, LeMans, Estoril… Ljudet av en mullrande V8 ger mig ofelbart gåshud. Min farbror hade en fin bilverkstad och mekade rallybilar åt tidens storheter. Och vilka bilar! När jag var liten hade jag en röd gläsande jacka det stod STP på och att följa med på motortävlingar var ren njutning. Jag älskar ljudet, doften av olja och bensin, stämningen, allt. Det kan vara cross cart, speedway, Formel3, STCC, folkrace, dragracing. Det spelar ingen roll. Det blir Gälleråsen, Mantorp och Kinnekulle Ring alldeles för sällan.

JA, JAG VET ATT MOTORSPORT ÄR FÖRKASTLIGT UT MILJÖSYNPUNKT, ATT BRANSCHEN HAR JÄMSTÄLLDHETSPROBLEM, ATT DET ÄR EN RIKEMANSSPORT, ATT DEN SPONSRAS AV LJUSSKYGGA INDUSTRIER, MEN ÄNDÅ!

Nu har jag ett roligt projekt, på ett par års tid, att köpa en sommarbil. Och då måste det vara en svart Pontiac Firebird Trans Am med en guldörn på motorhuven. Att se en sådan bakifrån på nära håll, med motorn i gång. S***n i gatan.

Går det inte lika bra med en vit då? Det hade vi ju när jag var liten? Nej, en svart skall det vara. För det är en sådan (en Trans Am från 1979) som Daryl Hannahs rollfigur kör i filmen Kill Bill. De som förfasar sig över att jag gillar hårdrock brukar också förfasa sig över att jag gillar Quentin Tarantinos filmer. Samtidigt som de gärna går och ser en Shakespearepjäs där ALLA dör… Mitt tips till dem är att Kill Bill är samma sak som Hamlet, bara en annan genre… Tarantinos filmer är INTE, jag säger INTE våldsförhärligande. De är superfeministiska metaforer och ett mycket snyggare sätt att säga ”ta ingen skit” och att våra erfarenheter gör oss starka. Hans verk är inte bokstavliga. de är bildliga. Som all stor, angelägen konst. Hade Tarantino levt under antiken hade han skrivit grekiska tragedier. Men nu gör han inte det. Och hans hjältinnor kör förb****t snygga bilar. Eat that.

1979-pontiac-trans-am-daryl-hannahPS Det var 1982 som Pontiac införde ett nytt insprutningssytsem, the cross-fire injection, på sina Firebirds. Därför gillar jag dem. Och till dem som undrar: Trans Am är en variant av Firebird men betraktas ofta som egen modell.   

 

 

Det här inlägget postades i Personligt, Politiskt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s