Damokles svärd hänger över oss

Damokles var anställd vid hovet i Syrakusa under antiken. Vid ett gästabud utsattes han av kungen för att bli sittandes med ett skarpslipat svärd, som hängde i ett enda hårstrå, över sitt huvud. Detta sedan han åtrått kungens plats. ”Damoklessvärd” har blivit ett bevingat uttryck för överhängande fara. Cicero använde det, liksom Shakespeare i Henrik IV och Kennedy när han talade om till FN om ”Damokles kärnvapensvärd”. Det dyker upp i våra TV-spel.

Men Damokles svärd är nu inte i första hand över oss för att SD fick 13%. Det är ett fascistiskt parti som tystar media, gick sida vid sida med Vitt Ariskt Motstånd i demonstrationer alldeles nyss, vars ledare uttalar sig rasistiskt och tar till våld och vars riksdagsledamöter vill byta ut ordet ”mångfald” i alla dokument till ”stark nationell identitet”. Men det är inte det värsta hotet.

Det svåra parlamentariska läget, med en statsminister som nu får navigera mellan Scylla och Charybdis, är inte heller det största hotet.

Det verkliga damoklessvärdet är den tsunami av likgiltighet jag ser drar över så många av oss. Och att det var den som gjorde att valet gick som det gick.

Av de sju dödssynderna har likgiltigheten ofta ansetts vara den värsta. När man slutar bry sig och tänker att ingenting spelar någon roll: Det är kanske då man upphör att vara en människa? Under antiken och medeltiden fanns det gott om skildringar av människor som dukar under för likgiltigheten, acedia på latin. Men ser man sig omkring idag så är lika många drabbade nu som då.

Jag har skrivit här tidigare om en oväntad frank boksuccé som kom för ett par år sedan.  Egentligen är den bara ett litet häfte, som handlar om att vägra vara likgiltig. Den tunna lilla boken som heter Indignez-vous (ungefär BLI UPPRÖRD!”) är skriven av Stéphane Hessel. Han dog dessvärre ifjol, men ägnade sig ända in i kaklet bland annat åt att protestera mot den inhumana franska invandringspolitiken. Då hade Hessel hängt med ett tag. Han föddes i Berlin 1917, kom till Frankrike, fick uppdrag av general de Gaulle att organisera motståndsrörelsen i Frankrike, hamnade i koncentrationsläger där man misslyckades med att ta kål på honom, blev diplomat.

Stéphane Hessel var i fjol den ende som fortfarande levde som var med och formulerade FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Artikel 1 lyder:

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

När Stéphane Hessel var 93 år skrev han en tunn liten bok, eller pamflett på 30 sidor, där han uppmanar oss alla att slåss mot likgiltigheten. Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något.

Du kan läsa om honom i artikeln i DN här. Stéphane Hessel kan du också lyssna till på Youtube.

Vem hade kunnat se denne man i ögonen och talat om dagens Frankrike, där Nationella Frontens ledare nu ligger bra till inför framtida presidentval? Eller talat om dagens Sverige?

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Damokles svärd hänger över oss

  1. bosse530 skriver:

    Väl skrivet! Jag ramlade in på din sida när jag skulle kolla upp Damkles Svärd. När du sedan skriver om SD formulerade jag mig för en stund sedan så här:
    – När jag ansluter till nätet, gäller allemansrätt att beträda min nakna identitet. Tänk tanken: All denna information i nationalistiska händer. Koppla ihop den tanken med det vanvettiga ointresset för allt som faller utanför ramen kring den egna spegelbilden.
    Jag tror vi tänker ungefär längs samma linjer.
    http://lokaljournalisten.se Bosse Wanngård

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s