”Tolerans är ifrågasättandets nollpunkt”

Det har gått en månad sedan tolv personer mördades på den franska tidskriften Charlie Hebdo. Jag är i Paris för jobb och staden är fortfarande märkt. Den är sig inte riktigt lik. Imorgon ska jag med vännen och kollegan Carin åka upp till redaktionen på rue Nicolas-Appert och lägga en blomma bland de andra. Idag har hon och jag, i vår forskargrupp på Sorbonne, lagt fram en första idé till ett projekt om vilka strategier franska författare tog till för att uttrycka tolerans under renässansens religionskrig. En extremt mörk tid då man brände författare och förläggare på bål, med deras böcker som bränsle. Då fanns varken yttrande- eller religionsfrihet i Frankrike. Men de var bland de första att införa det! 1598 kom Nantes-fördraget, västvärldens första försök till religionsfrihet. Och med franska revolutionen kom yttrandefriheten. Man tänker att det hänt en del sen dess.

De flesta namnen på de döda tecknarna på Charlie Hebdo säger mig inte så mycket. Cabu, Charb, Thignous, Honoré, Wolinski. Tills jag inser att en av dem brukade hjälpa till att teckna Asterix-albumen. Då går nåt sönder lite till.

Jag har inte mycket att tillföra i diskussionen om yttrandefriheten, om huruvida den har gränser eller inte, och om man som människa bör göra allt bara för att vi har rätt till det. Men något jag grubblat mycket över är skillnaderna mellan Frankrike och Sverige. Vi har inte riktigt den tradition av satir som våra franska vänner har. Under de fyra perioder av mitt liv jag bott i Paris har jag försökt förstå den flera hundra år gamla traditionen med en satir som inte väjer för att publicera provokativa teckningar och texter. Här ingår också den legendariska tidningen Le Canard Enchaîné. Tidningarna sparkar alltid uppåt och har särskilt utsett politiska makthavare, religiösa ledare och andra framgångsrika personer/maktinstitutioner som måltavla för sin satir. Vid flera tillfällen har de blivit stämda inför domstol. De är lika vidriga mot alla. En färgad minister teckas som en apa. En berömd fotbollsspelares mamma beskrivs som prostituerad. Det är gränslöst, ofta smaklöst, alltid djupt provocerande.

De som arbetar med denna satir får ofta frågan om de inte skulle kunna vara litet varsamma när de ger sig på personer, ikoner och fenomen som är känsliga och heliga för så många. Men detta att ge sig på allt och alla med hjälp av upprörande satir, det är en viktig del av den franska ifrågasättande själen, och därmed av den värnade demokratin och yttrandefriheten. Finns det då någon gräns för vad man förväntas tåla som människa? Och vad betyder ordet tolerans? Det frågade de franska poeter jag forskar om, de som samtidigt var soldater, de som satt på slagfältet efter stridens slut och skrev i blod och lera sedan kristna slaktat kristna, dag ut och dag in i Guds namn under 1500-talet.

Människan är uppenbarligen ungefär likadan idag. Har yttrandefriheten gränser? Vad innebär det att vara människa? Vad skall vi uthärda? Och vad är tolerans? Är det bra eller dåligt?

Den franska filosofen (med mera) Julia Kristeva skriver såhär i Figaro den 30 januari: ”La tolérance n’est que le degré zéro du questionnement, qui ne se réduit pas au généreux accueil d’autrui des autres, mais les invitent a se mettre en question eux-mêmes”

Det vill säga att toleransen inte är något annat än ifrågasättandets nollpunkt. Den låter sig inte reduceras till ett generöst mottagande av den andres ståndpunkter, utan bjuder endast in till ett ifrågasättande av sina egna.

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till ”Tolerans är ifrågasättandets nollpunkt”

  1. agnetatr1 skriver:

    Anna – längtar varje gång efter nästa!
    Tack
    Agneta

    Agneta Trygg
    Founder

    Mobile + 46 70 431 50 11
    Switchboard + 46 8 522 232 00
    http://www.summit.se

    [cid:image001.png@01D0468F.F82E5CC0]Summit_sthlm
    [cid:image002.png@01D0468F.F82E5CC0]Summit Konferens & Event

    [cid:image003.gif@01D0468F.F82E5CC0]
    Där det ovanliga hör till vanligheterna

  2. abcalhou skriver:

    I’m very interested in your collaboration with Carin on tolerance! I hope you will keep me in the loop as things progress, and that we can talk more about it in May:)

    • Anna Carlstedt skriver:

      Yes, of course! Actually, we were thinking of making a panel for the RSA in Boston in 2016, on Tolerance. Carin on Marguerite de Navarre, you on Montaigne and I can take something in between!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s