Kan man trolla fram en barnvagn?

Just nu är Röda Korsets generalsekreterare Ulrika i Tunis, på toppmötet om migration med anledning av den fruktansvärda humanitära och politiska kris som råder. I samma stund som hon ger oss en rapport därifrån, ser jag hur en av våra frivilliga lägger armen om en pappa på Centralstationen i Stockholm. Och detta hänger samman. Vi möter, varje minut, den största utsattheten. Samtidigt som vi påverkar politiken på alla nivåer, för att världen skall förändras. Och vi måste våga tro att det går. Henry Dunant, vår grundare, sa att tron på att saker går att ändra är en absolut förutsättning för att vi skall lyckas.

Pappan på Centralen har rest med sin lille son. På flykt. I nästan hundra dagar. Han får frågan på arabiska: Behöver han hjälp med något? Han svarar först nej – han är bara så tacksam att de nått Stockholm och att han snart skall få åka till Migrationsverket och söka asyl. Men så får han frågan igen: kan vi göra något för honom? Och då berättar han att han burit sin treåring. Hela vägen. I nästan hundra dagar. Han ler litet och säger att om det fanns trolleri, då skulle han önska en barnvagn. Då hör en Röda Korsare på plats det, och säger: ”Jag tror att Rosa Västarna har fått in en barnvagn. Jag skall kolla”. (Rosa Västarna, som samordnar många olika ideella initiativ i anslutning till Centralen, och som samarbetar så fint med oss). Pappan får en barnvagn. Allt stannar upp för en stund. Som ett litet mirakel.

Så fortsätter arbetet, minut för minut. Medmänniska för medmänniska. Inger och hennes gäng kämpar på Centralen. Ulrika kämpar i Tunis. Karim kämpar i Göteborg. Och överallt i hela Röda Korset, i varenda krets, i varenda region, i vartenda land, finns det människor som i detta exceptionella läge ställer om, gör mer, engagerar fler. Och inte bara i Röda Korset, utan i hela civilsamhället. Och vi har gjort det förut. Om vi tänker på hur situationen var under och efter Andra Världskriget… Skillnaden är bara att det då handlade om så oerhört många fler människor på flykt i Europa. Stig Dagermans dikt, som skrevs 1953, är lika aktuell idag:

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.Flykten valde oss. Därför är vi här.

Ni som ej blev valda – men ändå frihet äger,

hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär.

Bojan väljer foten. Vi valde att vandra.

Natten var barmhärtig. Nu är vi här.

Ni är för många, kanske den frie säger.

Kan vi bli för många som vet vad frihet är?

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.

Den valde oss på vägen. Nu är vi här.

Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger.

Hjälp oss att bära den frihet som vi bär

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s