Ett mirakel vid Nilen

Har precis landat hemma efter att ha rest tillsammans med Röda Kors-kollegor i Syd-Sudan och Sudan. Våra dagar gav oss djupa intryck. Men låt mig börja i en annan ände:

När jag var liten slukade jag böcker som utspelade sig i faraonernas Egypten (och i Sudan såklart, men det hade jag inte koll på då). Innehållet i dessa romaner hade säkert mycket lite att göra med historiska fakta, men jag älskade dem.

Mika Waltari, Pauline Gedges och Christian Jacq levandegjorde mumifieringsprocesser, pyramidbyggen, erövringskrig och kröningsceremonier. Det doftade ökensand och myrrha, det glimmade om smycken av guld och lapis lazuli och jag lärde mig namn och egenskaper hos alla mystiska egyptiska gudar i alla deras skepnader. I dessa böcker hade Nilen en särskild dragningskraft och jag började nära en dröm om att någon gång få färdas på den mäktiga floden: Fylld av krokodiler, kantad av tempelstäder och palmer. Jag låtsades att Ångermanälven var Nilen, ett band av silver under solguden Ra där ståtliga fåglar lyfte i flock (kråkorna fick duga som ibis-fåglar och örnar, men sol hade vi i alla fall även där jag växte upp i Ådalen).

Nu, 30 år senare, sitter jag med kollegor på Röda Korsets kontor i Juba i Syd-Sudan, inte långt från Nilen, när vi får veta att ett cargoplan med civila ombord störtat i floden. Verksamheten hejdar sig. Mötet vi skulle haft med volontärer ställs in, för de beger sig genast till olycksplatsen vid flygplatsen. Vi får snabbt rapport om 17 döda. Sedan 41. Dödssiffran stiger. Två skall ha överlevt, varav ett litet barn.

Volontärerna skulle, på det inställda mötet, ha berättat om deras insatser mot kolera. I den ingår projekt för att förse befolkningen med rent vatten; själva grundförutsättningen för kolerabekämpning. Dagen före har vi besökt just ett sådant projekt vid Nilens strand. Där har ICRC – Internationella Röda Kors-kommittén – anlagt ett provisoriskt reningsverk med enkla medel vid floden, bemannat av volontärer från sydsudanesiska Röda Korset. Bygget må vara enkelt. Men det renar 700 000 liter vatten. Om dagen. Tankbilarna rullar oavbrutet därifrån. På totalt förstörda lervägar. Ordet ”totalförstört” får man använda ofta i Syd-Sudan, detta fina land som slits sönder av konflikter sedan minst 60 år. Många hoppades på en ljus framtid vid självständigheten 2011, men den tycks dröja. Flera områden plågas av väpnade konflikter, läget för folkhälsa och utbildning är katastrofalt, infrastrukturen är extremt svag och förstörs dessutom ofta helt på många ställen. Bränslebristen är akut, vilket i sig är en grym ironi då 98 % av landets inkomster kommer från olja som borde kunna göra det oerhört rikt.
Huvudstaden Juba är som en enorm, sliten, fattig by. Utegångsförbud råder på kvällarna.
Knappt farbara ”vägar ”, ständigt våld, extrem kriminalitet.
Och mitt i detta: Alla fantastiska vänliga, kämpande medmänniskor som vägrar ge upp. Röda Korset, Médecins Sans Frontières, FN-organ och många andra som lokalbefolkning samarbetar med i humanitära insatser.
Ibland måste vi här arbeta på ett sätt som vi inte vill, exempelvis genom att släppa mat och andra förnödenheter från luften för att vissa områden helt enkelt inte går att nå. Andra gånger måste operationer avbrytas för att volontärerna själva måste fly eller för att det man byggt upp förstörts.

Samtidigt sker det också i Syd-Sudan saker som inger hopp. Samma dag som planet störtar vid Nilen nås vi av nyheten att koleraepidemin nu är utrotad, för den här gången. Inga nya fall har rapporterats. Ibland när vår vardag känns tung kanske vi ska påminna oss om alla de tusentals sätt på vilka Röda Korset och andra gör skillnad, på riktigt.

Och jag tänker på de 700 000 litrarna som varje dag kan hämtas ur Nilen och bli till rent vatten.

image
Från Syd-Sudan åkte vi via Etiopien till Sudan, och besökte en minst lika imponerande systerförening i Röda Halvmånen där. Vi fick träffa kollegor i imponerande projekt, och samtidigt se hur Röda Korsets/Röda Halvmånens grundprinciper om neutralitet och opartiskhet prövas i ett totalitärt land där vår stödjande roll och mandat från regeringen innebär stora utmaningar.

Men hur blev det då med mina barndomsdrömmar om Nilen? Jo, fast det såklart är helt oviktigt och fånigt världsligt, måste jag erkänna att jag blev barnsligt glad när våra sudanesiska vänner tog med oss i båt ut på Nilen. Hon var precis så mäktig som jag drömt om, och floden såg givetvis ut som silver (om än något bedagad). Jag vet inte om farao Hatshepsut nådde ända till Khartoum. Men det gjorde jag, och den kvällen på Nilen som avslutade vår resa gömmer jag i mitt hjärta som en skatt.
• Mitt nästa resmål? Göteborg, med bland annat kretsbesök och MR-dagar. Det blir också fint!

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s