Varför just i Paris!?

Inatt har våra kollegor i franska Röda Korset ägnat sig åt att bistå medmänniskor efter det fasansfulla terrordådet i Paris och en av dem skriver ett enda ord i sitt twitterflöde:
POURQUOI?
Varför.
Det har gått mindre än ett år sedan attentatet mot tidskriften Charlie Hebdo. Och nu detta. Det är inte konstigt att min franska kollega frågar varför – det undrar vi ju allihopa. Frågan är om det finns något svar. Paris brukar kallas kärlekens stad. En attack mot Paris är ett angrepp på öppenheten, friheten, humanismen. Här formulerades tankar om yttrandefrihet, religionsfrihet och jämlikhet för många hundra år sedan. Här skrevs också de första deklarationerna om de mänskliga rättigheterna.

Paris har alltid varit en smältdegel. Jag har bott där i fyra långa perioder och jag har varit där minst 100 gånger. Jag har djupt uppskattat samexistensen mellan olika (sub)kulturer, religioner, normer. Och toleransen. Men samtidigt har jag upplevt den djupa segregeringen, de brutala klyftorna, motsättningarna. På det sättet liknar såklart Frankrike resten av världen.

I skrivande stund meddelar President Hollande att IS tar på sig dåden. Alice Petrén skriver i sin alldeles färska bok ”Made in France – stolthet och nationalism”:
”För att förstå Frankrike och även dess relationer med omvärlden är som alltid historien nyckeln. […] Banden med det tidigare protektoratet Syrien är ytterligare en krigshärd som sätter spår i Frankrike. Rekryteringen till […] Islamiska staten är omfattande bland franska unga. Som nytillträdd president 2012 förespråkande Hollande inom kort en intervention i Syrien, men USA:s Barack Obama höll tillbaka. Frankrike har under lång tid stöttat motståndare till Bashar al-Assads regim, vilket också har varit omtvistat”.

Men liksom Petrén hävdar jag att det som hänt i Frankrike inte är en fråga om religion. Djupt okunniga människor försöker påstå att någon religion i sig skulle vara våldsammare än någon annan. Det är befängt. Däremot finns det nu, precis som det alltid har gjort, människor som i religioners namn gör fasansfulla saker. Vilka det handlat om har varit olika, men vi människor har alltid varit ungefär likadana. (Korståg, Nordirland, Ku Klux Klan, you name it…)

De franska poeter jag har forskat om i mitt yrke, de som samtidigt var soldater, de som satt på slagfältet efter stridens slut och skrev i blod och lera medan kristna slaktade kristna, dag ut och dag in i Guds namn, de levde under 1500-talet. Men terrorn som rådde då, förföljelserna, de ledde till världens första traktat om religionsfrihet 1598. Saker gick att förändra. Människan är också kapabel att göra gott, och att gå framåt tillsammans. Låt oss komma ihåg det. De mänskliga rättigheterna skrevs. Kolonier blev fria. Det blev fred 1945. Balkankriget tog slut. Fler demokratier kommer till, med yttrande- och åsiktsfrihet.

Men har yttrandefriheten gränser? Vad innebär det att vara människa? Vad skall vi uthärda? Och vad är tolerans? Är det bra eller dåligt?

Den franska filosofen (med mera) Julia Kristeva skrev såhär i franska Le Figaro tidigare i år: ”La tolérance n’est que le degré zéro du questionnement, qui ne se réduit pas au généreux accueil d’autrui des autres, mais les invitent a se mettre en question eux-mêmes”

Det vill säga att toleransen inte är något annat än ifrågasättandets nollpunkt. Den låter sig inte reduceras till ett generöst mottagande av den andres ståndpunkter, utan bjuder endast in till ett ifrågasättande av sina egna. Klarar vi att ifrågasätta våra egna ståndpunkter i denna mörka tid, på ett sätt som för oss närmare varandra och får oss att vilja leva tillsammans och inte ta kål på varandra för att vi är olika?

Ingen av oss kan kanske svara på det.
Medan jag grubblar vidare bultar mitt hjärta för Paris och alla dess offer inatt. Je t’aime. Je vous aime.

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Varför just i Paris!?

  1. Anders skriver:

    Det är du som är djupt okunnig. I kristendom finns inget straff för apostater men i islam är det dödsstraff. Redan där finns det en skillnad. Att tro att all religion är ekvivalent är naivt och rent utsagt dumt. Tänk en stund på hur den har regeln påverkar vardagen för muslimska dissidenter så kanske du fattar vilket svek det är mot dem att säga vad du säger.

  2. Anita Halling skriver:

    Stort tack för detta härliga inlägg,

    Anita H och Lennart C

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s