Från Sollefteå till Syrien. Om en första dag efter sommaren.

En mening fastnar i mitt huvud medan jag kör ned från mitt smultronställe vid Ångermanälven, hem till Stockholm: ”Krig utan gränser är krig utan slut”. Jag sover en kort natt, sedan börjar min resa denna allra första dag i Röda Korsets tjänst efter ledigheten. Taxin skjuter fart genom ett sömnigt, nästan folktomt Stockholm. Jag är på väg i ottan till Radiohuset för en tidig intervju om det ansträngda läget i den syriska staden Aleppo. Sedan en längre tid råder blodiga strider om denna stad vars betydelse är avgörande när det gäller leveransvägar.

Jag var i Syrien i februari. För mig kom mötet med drabbade, våra frivilliga och kollegor, att bli ett före och ett efter. Insikten om krigets brutalitet lever kvar i mig.

image.jpg

Jag tycker det är svårt att tala om Syrien. Vilka ord ska man ta till? Konflikten har ju pågått över fem år. Samtidigt har våldet nått nya nivåer. Vad vi bevittnar i Aleppo är inget annat än en humanitär katastrof. Uppemot 300 000 människor har ju varit instängda i östra delen av staden sedan i början av juli.
Byggnader och hus är fullständigt utbombade, vattenförsörjning, sjukhus och ambulansstationer har förstörts eller skadats på alla sidor om frontlinjerna i denna hårt krigshärjade stad.

Människor är skadade, undernärda och sjuka. De medicinska behoven är enorma. Det är smärtsamt att konstatera att ju större behov, desto svårare att få behandling eftersom de få vårdplatser och personer som kan hjälpa attackeras.

Hittills har 53 frivilliga från Syriska Röda halvmånen och 8 från Palestinska Röda Halvmånen i Syrien har fått betala med sina liv för att de osjälviskt hjälpte andra.

När sjukhus och ambulanser angrips har alla gränser suddats ut. Ty krig utan gränser är krig utan slut.

Så vad kan Röda Korset göra?

Blotta närvaron är talande nog. Vårt uppdrag är att vara nära de som drabbas av kriget och i det avseendet är vi kompromisslösa. Om vi så får börja om varje dag – nya förhandlingar, nya besvikelser, ny frustration – så gör vi det. Vi börjar om. Miljontals människor får mat, vatten och andra förnödenheter tack vare Röda Korset och Röda Halvmånen. Vi tar inte ställning i konflikten men står alltid bakom dem som drabbas. Neutralitet är vårt viktigaste verktyg för att vinna allas förtroende.

Vi måste ligga också på vår egen regering som i sin tur kan ta upp och internationellt påtala bristen på respekt för civilbefolkningen, sjukvård och infrastruktur. Samtidigt måste också EU:s länder enas om att ta emot de medmänniskor som inte längre kan stanna kvar i Syrien.

FN har nu föreslagit en vapenvila i Aleppo. Vad skulle det innebära för Röda Korset? frågar programledaren och tiden rinner mot sitt slut.

Jag svarar:

En vapenvila, om den respekteras, skulle innebära någon slags respit och bättre möjlighet att nå människor som allra bäst behöver oss.

Vårt arbete i Syrien är att göra vad som är möjligt i en omöjlig situation. Men vi får inte sluta tro att freden måste komma. Vi måste trots allt fortsätta hoppas. Och det vet jag att vi är många som gör. TACK alla som stöttar vårt arbete, i stort och smått, så vi kan fortsätta. För det måste vi.

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s