Kan en guldreserv vara abstrakt? Och vad menas med Urban 15?

Återkommer strax till de frågorna. Men först ett par andra: Hur ser omvärldsbevakningen ut på jobbet när ens uppdrag är att vara Nationell samordnare för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism? Ett axplock av veckans rubriker kan se ut såhär:

”Tappa aldrig fokus på högerextrem terror” – Vestmanlands Läns Tidning (ledare)

”Miljonbelopp i stöd till nynazister” – Nya Wermlands-Tidningen (signerat)

”Malmö är en stad där vi dör utan att vi blir skjutna” – SVT Nyheter (debatt)

”Pappan: Jag tipsade min son om bomber” – Expressen

Det vore lätt att ge upp. Att tänka att populism, rasism, hot och hat håller på att ta över. Att människor inte vågar ta politiska uppdrag. Att det finns områden vi inte vågar vistas i. Att våldsbejakande extremism håller på att skjuta hela samhället i sank.

Det hör till min roll att inte vara naiv: Att se alla de problem som finns och att hela tiden lyfta dem. Men medan jag gör det är det också min – och alla andras – skyldighet, att också se de motkrafter som finns. Och lyfta fram de rubriker som skildrar något helt annat än våld, uppgivenhet och utsatthet:

”Skola lär elever respekt och jämställdhet” – Svt Nyheter

”Integrationsarbetet på Restad Gård inspirerar övriga Europa” – Mynewsdesk

”Lyft för utsatta områden – fler i arbete och mindre ohälsa” – DN

 Sverige, i stort, fortsätter vara ett öppet och tolerant samhälle som präglas av mångfald. Ofta leder detta enorma arbete inte till några rubriker alls: Det sker i det tysta och utförs av de verkliga hjältarna: vettiga föräldrar, bra lärare, proffsiga socialarbetare, engagerade poliser, eldsjälar i föreningslivet. Men hur skulle just jag bidra till det då, i mitt lilla hörn av världen? Ensam kan jag inte göra ett skit Men tillsammans med de 12 experter jag jobbar med på Samordningen kan jag göra ganska mycket. De, och mina företrädare, har gjort ett imponerande jobb sedan kommittén fick sitt uppdrag 2014. Nu, till skillnad från då, är nästan alla kommuner på banan: De flesta jobbar bra med vem som gör vad och hur samarbetet skall se ut lokalt. Det finns ett brett förebyggande arbete och det finns insatser som görs när det ändå inträffar en katastrof. Våra lokala samordnare har ofta en oerhört utsatt roll. Men de fortsätter ändå. Eftersom de vet att deras insatser gör skillnad. Och på nationell nivå ses de – minst – 17 myndigheter som gör insatser mot våldsbejakande extremism regelbundet. Och de samarbetar allt mer. Lägesbilder tas fram, mer resurser skjuts till, utbildningar sjösätts, projekt genomförs. Resandet i syfte att ansluta sig till religiös extremism har i stort sett avstannat.

Det finns oerhört mycket kvar att göra, och massor som kan bli ännu bättre: Informationsdelningen mellan polis och socialtjänst, samarbetet mellan kommun och föreningsliv, brottsutredningar, tidiga insatser…

Men det som verkligen avgör är vad vi har för inställning: Är allt skit, är alla inkompetenta och är allt någon annans fel? Eller tror vi att VI kan ändra på saker?

Jag håller inte alltid med DN:s Peter Wolodarski. Men den 22 januari skrev han något som jag satt upp på en lapp vid mitt skrivbord:

[…] ingen enskild ledare klarar detta på egen hand. Det är upp till varje samhällsmedborgare att engagera sig och göra skillnad.

Bekymrar du dig för demokratins framtid? Hjälp politiska partier och frivilligorganisationer i stället för att klaga.

Oroar du dig för hat på internet? Säg ifrån och stöd dem som står för något bättre.

Fruktar du hårdför nationalism och protektionism? Inse att detta är en idémässig strid, som aldrig kommer att vinnas med passivitet.

Bejaka det svenska samhällets guldreserv: den mellanmänskliga tilliten, viljan till samarbete, kompromisser och konstruktiva lösningar.

Dagens Nyheter skriver mera på detta tema, men ur en helt annan vinkel, i en artikel med rubriken Lyft för utsatta områden. Du kan läsa hela artikeln här, men citerar delar av den här:

För en månad sedan sköts den 16-årige Ahmed Obaid till döds i Rosengård i ett redan hårt ansatt Malmö. Polisen har problem att hinna med alla mordutredningar. Det dödliga våldet, utanförskap och grov kriminalitet dominerar medierapporteringen om Rinkeby i Stockholm, Bergsjön i Göteborg och Herrgården i Malmö. Men det finns parallellt med dödsskjutningar och gängkriminalitet också en annan utveckling. DN kan i dag presentera ny statistik som visar på betydande förbättringar i viktiga avseenden i landets mest utsatta områden. I flera av Sveriges så kallade utanförskapsområden är andelen förvärvsarbetande nu den högsta som uppmätts sedan Statistiska centralbyrån (SCB) började sina mätningar för knappt 20 år sedan. Så är fallet i exempelvis Rinkeby. År 1997 hade 33 procent jobb. År 2015 var andelen 50 procent. Utvecklingen är liknande i Herrgården i Malmö och Bergsjön i Göteborg, enligt SCB-siffror. Andelen som förvärvsarbetar är fortfarande mycket låg, lägre än rikssnittet. Men utvecklingen pekar alltså åt rätt håll och förändringen har på flera håll varit kraftig. I DN:s granskning ingår de 15 stadsdelar i Sverige som klassificeras som särskilt utsatta, de så kallade Urban 15-områdena. Förutom ovan nämnda ingår bland andra Ronna i Södertälje och Tensta i Stockholm. […]Andelen behöriga till gymnasiet är nu större, försörjningsstöden minskar, tryggheten ökar. Vi ser att antalet bränder har halverats. Röstdeltagandet ökade 2014 jämfört med de tidigare valen. Vi kan konstatera att hur vi än tittar så är utvecklingen positiv och det är en bild som sällan kommer fram, säger Sabina Dethorey, utvecklingssamordnare i Malmö stad.

Om vi nu skall använda just Malmö som exempel så är det självklart att alla problem som finns skall tas på allvar. Men allt bra som händer förtjänar minst lika uppmärksamhet: I Malmö, som överallt annars. Och bra saker händer inte av sig självt. Bra saker görs av modiga människor, ofta under svåra omständigheter. Det finns ingen som kan lösa allt. Men alla kan göra något.

Det här inlägget postades i Politiskt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Kan en guldreserv vara abstrakt? Och vad menas med Urban 15?

  1. Göran Rosenberg skriver:

    Judarna lämnar Malmö p.g.a att muslimska grupperingar hotar dem. Lokalpolitikerna säger att det är högerextrema grupper som hotar judarna. Detta motsägs av Janne Josefssons rapportering i UG. Där framgår det tydligt att muslimer ligger bakom flertalet av hoten. I UG lät man en man utklädd i judisk klädedräkt vandra genom delar av bostadsområdet Rosengård. Resultatet var skrämmande. Den ”judiske ” mannen blev utsatt för glåpord och hot från flera personer. Vid slutdiskussionen av UG:s redovisning hävdade en lokalpolitiker fortfarande att det är högerextrema som driver hat- och hotkampanjer mot judarna trots att detta inte kunde bevisas. Lokalpolitikern framhöll också att kommunen har mycket goda relationer med olika muslimska organisationer och företrädare. I ett annat nyhetsprogram vid årsskiftet redovisades ett antal dödsskjutningar i Malmö. I samband härmed intervjuades en imam i Malmö och frågan ställdes av reportern om imamen kunde förklara eller få stopp på dödsskjutningarna. Då svarar imamen att han ska tala dem till rätta. Reportern frågar då om han känner till vem som skjutit. Imamen svarar att han känner sina församlingsmedlemmar och att han ska ta ett samtal med dem. Detta makabra uttalande från en imam följdes inte upp av vare sig polisen, media eller lokalpolitikerna. Imamen ifråga skulle sannolikt kunna åtalas för skyddande av brottsling. Sammanfattningsvis kan man ställa frågan: Vad är det som pågår i Sverige? Har lokalpolitikerna i Malmö ingått en allians med muslimska företrädare? Känner polisen sig förhindrad att beivra brott mot judarna? Känner polisen sig förhindrad att gripa misstänkta mördare? Är media så upptagna med sin politiska (multikulturistiska mångfaldsmodell) aktivitet att man inte vill stöta sig med muslimska företrädare? Modellen tycks utgå ifrån att muslimerna är en förtryckt och hotad minoritet som måste skyddas mot islamofoberna. Se Magnus Norells rapport – Muslimska brödraskapet i Sverige 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s