Nu är vår forskningsöversikt här: Men mycket mer behövs fortfarande!

Hos oss på Nationella samordnaren är vi nu klara med den forskningsöversikt som Amir Rostami och Christofer Edling hållit ihop arbetet med, men där en rad forskare medverkar: Bland andra Lisa Kaati (FOI), Heléne Lööw (Uppsala universitet) och Jerzy Sarnecki (Stockholms universitet och Högsksolan Gävle). Syftet har varit att ge en översikt över en del av den forskning som bedrivs när det gäller våldsbejakande extremism, men också att visa på vilken forskning som fortfarande saknas/behöver utvecklas.

Du kan ladda ner den bland Statens offentliga utredningar (SOU 2017:67).

http://www.sou.gov.se/?s=SOU+2017%3A67&limiter=allt

Jag tänker ofta, i min egen forskning inom humaniora och tidigmodernt civilsamhälle, på följande citat:

If we forget how to engage scientifically with the world, then it will punch us in the face…                      Robert D. Putnam

Den engelske filosofen Bacons uttryck – kunskap är makt ­– har hunnit bli slitet under de sekler som gått sedan han myntade det. Det äger fortfarande sin giltighet, men det gör också det omvända påståendet, som hans efterföljare Foucault laborerar med: Den franske filosofen menade ju att makt är kunskap, och framför allt att makten strävar efter att inhämta den kunskap den anser sig behöva för att inrätta eller upprätthålla ett system. Denna strävan kan leda till gott: Som när FN:s generalförsamling till slut, utifrån sin samlade kunskap och erfarenhet, kungjorde den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna för snart 70 år sedan. Samma strävan har också lett till ont, som när den kunskap som vetenskapen genererar inte passar maktens agenda. Vår historia är full av avrättade (som Bruno) och tystade (som Galilei) vetenskapsmän. Men vi behöver inte gå så långt tillbaka som till renässansen. I nazismens Tyskland, åren före den historiska kungörelsen i FN, förkastades stora delar av världens vedertagna kunskap till förmån för ”arisk fysik”.

Idag leds åtminstone en av världens stormakter av en man som öppet föraktar och förkastar vetenskapliga rön, samtidigt som andra länder helt förbjuder sådant som anses oförenligt med en viss religion. Att inte bara tillåta utan också främja och skapa förutsättningar för kunskapsbildning – även sådan som kan vara kontroversiell och/eller utmanande för oss som har inflytande – är en livsnödvändig del av en vital demokrati, och av det öppna och toleranta Sverige vi vill ha, med åsiktsfrihet, fria medier och fri forskning.

Den nationella översikt du nu har framför dig är skriven på initiativ av oss hos den Nationella samordnaren för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism.

I syfte att bidra till att stärka och utveckla konkreta insatser och relevant forskning om våldsbejakande extremism, samt göra analyser och forskning till praktisk tillämpbar kunskap för kommuner och lokala aktörer som arbetar med att utveckla och genomföra förebyggande insatser, har samordnaren inrättat ett nationellt nätverk av experter. Dessa experter har samlats i två olika forum, ett nätverk av forskare och ett nätverk av praktiker. Vi vill främja praktikernära forskning och även stimulera den så viktiga tredje uppgiften – samverkan med det omgivande samhället – som alla svenska lärosäten får anses ha.

I en tid som denna är behovet av källkritik och fri forskning kanske större än någonsin. Vi är inne i stora förändringsprocesser såväl lokalt som globalt, av vilka flera säkert är positiva. Men vi ser också tecken på ökad nationalism, social oro, faktaresistens och politikerförakt. Hela vårt samhälle tycks vara inne i en ganska plågsam strid om vilka värderingar som skall gälla. I en tid som kräver engagemang, medmänsklighet och tolerans ser vi hot och hat få fäste. I en sådan tid behövs fria tankars rum. Vi behöver få pröva våra idéer och bryta våra åsikter mot varandra. Vi behöver stärka demokratin i en gemenskap som utvecklar men också utmanar och provocerar, och vi behöver goda samtal. Vi vet att fri debatt med högt i tak kan utgöra en motkraft till antidemokratiska och främlingsfientliga tendenser. Men då gäller det att de starka åsikter som yttras i diskussionen, också bygger på fakta och kunskap.  Här har vi alla en roll att spela.

När det gäller Samordnaren skall vi, enligt de tilläggsdirektiv vi fick 2016, särskilt bidra till att stärka och utveckla konkreta insatser och relevant nationell och internationell forskning om våldsbejakande extremism. Vi har ett ansvar för att kunskap tas fram, och vi samarbetar med en rad myndigheter (inklusive lärosäten) och andra organisationer som substantiellt bidrar till denna kunskapsuppbyggnad.

Denna översikt är ett led i att uppfylla vårt uppdrag, och jag vill varmt tacka alla medverkande forskare som sammantaget så starkt bidrar till att forskningen går framåt.  

Kunskap – och mer forskning – behövs vare sig det handlar om hur vi ännu bättre kan stärka demokratin, motverka att personer ansluter sig till våldsbejakande extremism eller underlätta att personer lämnar sådana miljöer. Vi behöver hela tiden mer kunskap om den våldsbejakande extremismens omfattning, olika uttryck och strukturer: Om vi inte vet hur det ser ut kan vi heller inte föreslå relevanta åtgärder, varken när det gäller det breda förebyggande arbetet eller det som i andra änden handlar om att förhindra och försvåra. Vi har fortfarande lång väg att gå, och mycket mera forskning behövs. Denna brett upplagda nationella översikt, i form av en SOU 2017:67, vill utgöra ännu en pusselbit till kunskapsbyggandet i demokratins tjänst.

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s