Sedelärande inlägg i juletid, från Bob Dylan

Hur skulle årets nobelpristagare kommentera den skitstorm som i Sverige tycks drabba alla som utmanar normen när det gäller ”våra” traditioner? Att Dylan varit en visionär humanist och konstnär i minst ett halvsekel vet vi. Men hur skulle en särskild kommentar från hans sida se ut just i adventstid?

Det hatälskade fenomenet julskivor skulle en kunna ägna en egen blogg. Många är så enastående usla att de borde få en överkorsad dödskalle i betyg. Andra är så kitschiga, överlastade, pekorala och pretentiösa att de blir… alldeles, alldeles underbara.

En julskiva ur den senare kategorin står just årets nobelpristagare för: Dylans Christmas in the heart kom häromåret. Det skulle kunna låta hiskeligt med tanke på hans sångröst, men han har för många bra musiker med sig, och verka tycka att det är alldeles för roligt för att en skall kunna såga den. Det är bara att ge sig hän.

Budskapet på skivan är, enligt intervjuer med Dylan när den kom: ”Var rädda om varandra. Kom ihåg vad som är riktigt viktigt. Var gärna nostalgisk, men släpp nya medmänniskor över tröskeln ibland. Annars blir du rätt ensam till slut. Vad du firar, och hur, är inte så viktigt. Bara du respekterar hur andra har det och vill göra”. Gott så.

Jag bjuder här på ett stulet smakprov från Youtube i form av Dylans video till Must be Santa. Jag är nästan säker på att Bob Dylan möjligen försäkrat att det är julmust i glasen. Kanske. Om inte annat kan vi nog, med tanke på slutet av videon, se också den som en sedelärande historia…

 

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s