Girl Power i Paris

När jag bara inte orkar med fler döda män från den franska renässansen (de där jag förväntas ägna mig åt när jag är i Paris och forskar) brukar jag smita ut från biblioteket och snabbt ta mig till Jardin du Luxembourg, denna absolut fantastiska park, vänstra strandens ”lunga”. Fransmännen kallar den kärleksfullt för Le Luco. Parken har allt; bikupor, sköna stolar som värms upp till och med av vintersolen, TOALETT!, osannolika små barn i sjömanskostym (!) som kör radiostyrda båtar i fontänerna, bouleplaner, hemliga hörn med små päronträd som bara jag (?) vet om.

Men det bästa av allt är ändå DAMERNA! I början av 1800-talet beställde en företagsam person statyer föreställande franska drottningar, helgon och andra damer som var framstående så där i största allmänhet.

När du har varit i Paris ett par gånger och gjort eiffeltornet, louvren och vad man nu förväntas göra, så smit iväg till Luxembourgträdgården och låt dig inspireras av en långpromenad mellan till alla dessa imponerande kvinnor. Från franska Wikipedia har jag stulit en lista över dem alla:

”Reines, saintes et dames illustres de la France”

Sainte-Suzanne

Sainte Bathilde

Berthe 

La reine Mathilde 

Sainte Geneviève 

Marie Stuart 

Jeanne d’Albret 

Clémence Isaure  

Mlle de Montpensier

Louise de Savoi 

Marguerite d’Anjou 

Blanche de Castille

Anne de Beaujeu

Valentine de Milan 

Marguerite d’Angoulème 

Marie de Médicis

Laure de Noves

La Comtesse de Ségur 

Anne d’Autriche

Anne de Bretagne 

Marguerite de Provence 

Sainte Clothilde

Bara namnen i sig är ju inspirerande! Marie de Médicis står väl ut litet från de andra eftersom det var hon som beställde bygget av parken, som stod klar 1631. Då stod också hennes fontän klar. Själv kallade hon denna ljuvliga plats för ”La Grotte de Luxembourg” men alla andra kallar den la Fontaine Médicis. I bassängen framför fontänen kan man ibland se desillusionerade guldfiskar simma omkring, och i fontänens fond vilar en liten Venus ut i famnen på en panflöjtspelande yngling. Sämre kan man ha det.

Om någon är nyfiken på alla de rejäla fruntimmer som står staty i parken så berättar jag gärna mera. Vill också tipsa om Senatens hemsida (den huserar ju i själva Luxembourg-palatset i parkens norra delar) :

Le Sénat

Där kan man bland annat se bilder på alla damerna och läsa deras historia.

Jag nöjer mig här med att dela med mig av Marie de Médicis i vinterversion:

 Tänk, den som fick så’na kläder på jobbet…

Ibland blir det bättre än man tänkt sig…

Kommer du ihåg för några år sedan, när alkoholskatterna diskuterades som mest? Och vilka domedagsprofetior som basunerades ut. Inte minst av enmansutredaren själv: ”Om vi inte sänker alkoholskatterna i Sverige REJÄLT och det NU så kommer Sverige att DRUNKNA i alkohol, och SÄRSKILT kommer vi att drunkna i SMUGGELSPRIT och HEMBRÄNT.

Vad hände? IOGT-NTO (och andra) såg till att det inte blev någon skattesänkning. Och vad har hänt med det det svenska drickandet sedan dess? Jo, konsumtionen har sjunkit med 10 %.

På utmärkta Drugnews och på Accents hemsida kan vi läsa följande:

Svensken drack ifjol i snitt 9,5 liter ren alkohol, det är ungefär som året före. Systembolagets marknadsandel har ökat medan införseln har minskat, enligt alkoholforskarna på Stockholms universitet. 2004 var alkoholkonsumtionen som högst i landet, över tio liter per person omräknat till 100-procent alkohol. 2008 hade den sjunkit till 9,44 liter och ifjol ungefär samma, 9,50 liter per invånare över 15 år. Svenskarna köper nu mer alkohol på i landet och mindre utomlands. Systembolaget har ökat sin andel till 62 procent av den totala konsumtion, restauranger står för en tiondel, medan resandeinförseln minskade med en fjärdedel ifjol till 13 procent av konsumtionen.

Inte orkar svenskarna hålla på och köpa alkohol på nätet heller, något man ju spådde skulle öka explosionsartat. 0,03 liter per person och år har vi lyckats handla på nätet…

Tack till alla kloka svenskar som tycker att det ok att det är lite dyrt och lite krångligt att köpa alkohol i Sverige (fast inte ens det tycker ju norrmännen som vallfärdar t ex till Strömstads och Funäsdalens systembolag…). Vårt svenska systembolag har aldrig haft så starkt stöd bland svenska folket som det har nu. Att alkoholkonsumtionen nu sjunker försiktigt i Sverige betyder färre barn som far illa, färre kvinnor som misshandlas, färre våldsbrott på krogen, fler människor som inte blir beroende. Hoppas nu bara att förslagen i regeringens nya alkohollagsutredning inte skjuter allt detta i sank. Men det oroade jag mig för när jag bloggade en helt annan dag…

Franska löss eller svenska studenter. Det är frågan.

Förmiddag. Forskningsdags. Barnen i skolan, maken på jobbet. Jag är hemma ser fram emot en dag ägnad åt mitt ena halvtidsjobb: Språkforskningen. TV5 står på i bakgrunden för att jag skall få det där rätta franska sorlet i bakgrunden. Kan förstås inte låta bli att lyssna till den franske TV-kocken som bjuder sina vänner på middag under valnötsträdet i kvällsolen:

Det är många som tror att en Terrine är JÄTTEKOMPLICERAD att tillaga. Men det är i själva verket JÄTTELÄTT. Det är bara att bena ur en kanin, använda rätt mängd armagnac… Bla, bla, bla, tar bara ett par dagar i anspråk. På sin höjd…

Inser än en gång att det är tur att jag ägnar mig åt franska verb istället för åt fransk matlagning. Bena ur en kanin? Redan där skulle jag gå på grund. Men ibland får jag liksom inte till det när det gäller orden heller. Som igår. Får ett mail från en kollega på Sorbonne som ingår i samma forskargrupp som jag. (Vi är en tjugotal som ses några gånger om året och sätter tänderna i den franska renässanslitteraturen. Vansinnigt roligt). Kolla in oss på:

Atelier XVIe, Université Paris IV-Sorbonne

Hursomhelst, denne charmerande franske gentleman, Christophe Clavel, mailar nu och frågar om jag kan åta mig att göra textkritiska utgåvor av ett antal 1500-talstexter som förlaget Gallimard skall ge ut i en serie. Jag svarar: Hedrande! Gärna! Passar bra in i det jag gör just nu! Han svarar med vändande post och undrar om jag har några kollegor i Stockholm som kan hjälpa till? Jag svarar att det tyvärr är ont om svenska forskare som är specialiserade på just fransk profetisk poesi från mitten av 1500-talet, men att jag skall höra mig för. Lägger dock till brasklappen att det kanske bara blir jag och mina löss som kan ingå i projektet. Och här blir det problem: Jag skriver alltså ”jag och mina löss” fast på franska: ”moi et mes puces”. Sålunda svarar min franske kollega: Men SÅ mycket bättre, om dina STUDENTER kan engageras i projektet”. Han tror att jag menar studenter när jag skriver löss… Här måste jag emellertid, till hans försvar, säga att ”lus” inte alls behöver vara något nedsättande på franska. ”Ma petite puce” säger en förälder kärleksfullt och ömsint till sitt barn: ”Min lilla loppa”. ”Loppa” och ”lus” heter alltså sama sak på franska. Monsieur Clavel trodde alltså att jag syftade på att det var jag ”och mina små älsklingar” som var tilltänkta till projektet. Jag och mina studenter. Jaha.

Nu vet jag inte vad mina studenter i renässanslitteratur skulle tycka var värst: Om jag kallade dem för ”löss” eller om jag kallade dem för ”mina små älsklingar”. Jag vill därför passa på att säga till dem att jag högaktar dem, att jag aldrig skulle kalla dem för varken det ena eller andra och att jag gärna skulle samarbeta med dem i ett utgivningsprojekt.

Samt önska dem lycka till med terminens läsning av Montaignes essäer…

Historier om hopp

Eftersom jag har växt upp med en mamma som i över trettio år slogs mot ett beroende utan att vinna kampen så vet jag, jag känner i kroppen, hur fruktansvärt svårt det är att vinna över beroendet. Jag har ganska svårt för människor som säger ”jag hatar alkoholister” eller varför inte ”jag hatar knarkare”. Jag vet att ingen tänker att ”när jag blir stor ska jag bli missbrukare och förstöra livet för alla runt omkring mig”.

Sedan vet jag också att människan har en egen vilja och att vi kan åstadkomma mycket bara vi vill. Jag önskar bara att de som dömer kunde få krypa under skinnet på en medmänniska som är beroende, bara för en dag, för att få insikt om vilken ofattbart stark kraft det är man har att slåss emot. Jag vet att min mamma inte VILLE sätta flaskan före jobbet, hälsan, ekonomin och kanske värst av allt, sin familj. Men hon rådde bara inte på sin bästa vän, eller fiende, nämligen Explorer, ni vet flaskan med de fina rödrandiga seglen. Undrar förresten om till exempel Vin- och Spritleverantörernas förening känner sig stolta över hur kraftfulla deras produkter i allmänhet kan vara?  

Eftersom jag ser denna enorma kraft i aktion så gott som dagligen kan jag inte låta bli att betrakta alla de medlemmar i IOGT-NTO som jag möter, som har har besegrat sitt beroende och som nu är engagerade i vårt kamratstöd, som mirakler. Även om jag vet att det kanske inte handlar om mirakel utan om en stark vilja att leva, starka anhöriga, bra behandling och så vidare. Och jag dessutom vet att den nyktra vägen inte alltid är spikrak. Vi har medlemmar som tar återfall, så är det. Vi har medlemmar som sviker sina barn. Igen. Men å andra sidan finns det människor som utan problem alltid är helnyktra men som inte är felfria i alla fall. Jo, faktiskt.

Jag är tacksam och stolt över att IOGT-NTO rymmer medlemmar som varit helnyktra i flera generationer och medlemmar som kämpar med sin nynykterhet varje dag. Och att organisationen rymmer medlemmar som jag själv, som vuxit upp i en familj med beroende men som ändå fått många chanser och mycket kärlek i livet.

På detta tema fick jag en länk idag av världens bästa kommunikationschef Johanna Berkquist. En länk till Youtube som jag gärna delar med mig av. Jag tillägnar den alla som lever i skit och elände på grund av alkohol och passar på att säga: Du är värd något bättre. Tro mig.

Savage Garden - Two Beds and a Coffee Machine   

IOGT-NTO tycker till om det mesta…

IOGT-NTO har ju uttalat sig i media på sistone när det gäller Alkohollagens öden och äventyr. Bland annat gjorde jag ett uttalande för TT där jag tyckte att det var ”bedrövligt”.

När vår nye chefredaktör för världens bästa tidning (Pierre Andersson på Accent) sökte på ”IOGT-NTO” på metro.se för att se hur de fångat upp oss så framgick det med all önskvärd tydlighet vad Anna Carlstedt tycker om…det mesta! 

Ungefär såhär ser det nämligen ut på skärmdumpen:

Nu tar Rocky plats i frimärksserie Metro 24 jan 2008 – Bedrövligt! säger Anna Carlstedt på IOGT-NTO

Mingel med sött och salt plock Metro 9 dec 2009 -Bedrövligt! säger Anna Carlstedt på IOGT-NTO

USA: Inflationen högsta på två år - Bedrövligt! säger Anna Carlstedt på IOGT-NTO

Nya SL-taxan: - Bedrövligt! säger Anna Carlstedt på IOGT-NTO

Undersökning: Killar säljer mer sex än tjejer: - Bedrövligt! säger Anna Carlstedt på IOGT-NTO

Det finns uppenbarligen inte en fråga som jag inte lägger mig i. Och jag vet alltid precis vad IOGT-NTO tycker, förstås :-)

Lovsång till Farmor

Kommer hem en timme senare än vad jag tänkt. Dåligt samvete. Matkassar i händerna, utmattad av stretande i snömodden från tunnelbanan. Låser upp. Hör en kvittrande röst och en mild, lägre.

Ninni är hemma! Egentligen är hon förstås min svärmor. Och heter något helt annat. Men alla säger ”Ninni” sedan barnen var små.

Ninni sitter i soffan med yngste sonen och läser en saga. Lugn och ro. Frizon. Jag tänker att jag skulle vilja ge henne tusen röda rosor men nöjer mig med att fråga om hon vill stanna på middag.

 Min svärmor, barnens farmor, är Guds gåva till mig (eller vem det nu är därute i universum som är så generös).

De senaste 11 åren, när jag och maken försökt få livet att gå ihop med barn, varandra, arbete, ideella engagemang, så har hon varit räddningen. Och det mest fantastiska är att hon gör det på sina villkor! Hon offrar inget i sin egen agenda för att umgås med någon av oss, vilket är högst befriande. Hon är ingen martyr och ger aldrig någon dåligt samvete.

Barnen har vetat, från det att de var pyttesmå, att Ninni gör saker på sitt eget sätt och hemma hos gör vi (ibland!) saker på ett annat sätt.

Ibland tänker jag att Tove Jansson haft Ninni som förebild när hon skrev om Tootikki; ni vet, den där grymt coola humanistiska, feministiska, filosofiska, självständiga damen som bor i Badhuset den del av året då Muminfamiljen går i idé.  

Ninni har tid. Hon sitter stilla i soffan och läser sin tidning och barnen passerar med jämna mellanrum för att resonera om livets stora frågor. Ninni bakar med dem. Och tar med dem på utställningar och Sjörövare och annat nödvändigt. Och när jag ÄR hemma – jag är ju så priviligierad att jag t ex kan ta ledigt alla lov ihop med mina barn – ja då umgås vi med Ninni i alla fall titt som tätt. Det finns liksom en vila i det. Allas hjärtan slår långsammare.

Inte en enda gång under de tjugo år vi har känt varandra har hon uttryckt sitt ogillande över svärdotterns (mina) tillkortakommanden. Jag, som är usel på hushållssysslor och stämmer dåligt in i bilden av en god hustru och mor. Det har hänt att hon vikt vår tvätt eller räddat våra krukväxter från en säker död. Men då helt diskret, utan förebråelser. 

Jag hade inte kunnat få klart min avhandling, eller haft de jobb eller uppdrag jag haft, utan att Ninni hade utgjort vår marginal i tillvaron. Åtminstone inte med förståndet i behåll. Att jag dessutom lever ihop med en man som är feminist i praktiken (en hotad art) – ja, det har ju förmodligen också med henne att göra eftersom han är hennes son…  

Ibland kan jag misstänka att hon oroar sig för att jag jobbar för hårt eller tagit på mig för mycket. Men det uttrycker Ninni i form av ”vill ni jag skall hämta R någongång nästa vecka?” eller ”jag har stickat ett par strumpor till dig – det kan ju vara kallt på tåget till Göteborg”.

Någon mamma har jag ju inte. Och har heller aldrig haft någon i ordets mera traditionella bemärkelse. Men en Ninni har vi allihopa som är värd sin vikt i guld.  Och det finaste av allt är hur jag märker hur hennes symbios med barnen utvecklas när de blir äldre: De hjälper henne att bära kassar, eller ta ned något krångligt från vinden, eller ta reda på något på en hemsida.

Jag önskar att alla barn hade en Ninni i någon form i närheten. Egentligen borde vi väl dela med oss. Men vi vill ju ha henne för oss själva…

 

Aurora Borealis

…är det latinska namnet på norrsken. Så vansinnigt vackert. När vi skaffade ny guldfisk för att den gamla tagit slut föreslog jag att den skulle heta Aurora. Såå stiligt. Örådet på Reimersholmsgatan 77 röstade omedelbart ned detta. Fisken fick heta Abbe. Nåja, det började ju i alla fall på A.

Jag brukar längta mig sjuk efter den värmländska (ni vet; sovande herrgårdar, vargar, slädar…) och ångermanländska (ni vet; dimman över älven, domherrarna, rimfrosten på timmerväggen) vintrar, men i år har ju snötyngda träd gått att nosa upp även i Stockholm. Det enda jag verkligen saknat är Aurora Borealis, norrskenet, i skogen ovanför Pappas hus.

Igår blev jag lycklig som ett barn när en notis i Dagens Nyheter förklarade vad norrsken beror på. Jag har ju haft nästan 38 år på mig att ta reda på detta, men det har liksom inte blivit av. Men nu vet jag:

Norrsken beror på att elektroner och protoner kommer in i atmosfären från rymden. I atmonsfären krockar elektronerna med atomer i luften. Atomerna får då mer energi och när de återgår till sitt vanliga tillstånd sänder de ut sin extra energi i form av ljus – som blir norrsken.

Skälet till att det bara syns nära polerna (det heter förstås Aurora Australis, sydsken, på södra halvklotet), är att elektronerna följer jordens magnetfält.

ÄR det inte vackert? Förklaringen är så fin att man får lust att översätta den till franska…

Regeringen överger sin alkoholpolitik

I regeringsförklaringen lovade alliansen att se till att alkoholkonsumtionen i Sverige minskar rejält framöver. De lovade att stå upp för en restriktiv alkoholpolitik. Det vill säga en politik som skyddar och stöttar alla de som drabbas av alkoholens baksidor.

I den aktuella alkohollagsutredningen, ledd av Anita Werner, fanns flera bra saker. Hon föreslog bland annat att man skulle begränsa öppettiderna på krogen (t ex minska sen stängning från 5 till 3 på natten) eftersom försök med detta bland annat gett mycket goda effekter på alkovåldet i Norge. Detta förslag nämndes inte ens idag i pressmeddelandet och på presskonferensen där Maria Larsson presenterade lagrådsremissen.

Utredaren stängde också dörren för gårdsförsäljning av alkohol eftersom utredningen tydligt visat att gårdsförsäljningen hotade Systembolaget. Här säger Maria Larsson att man nu vill tillsätta en utredning för att se om det ändå trots allt går att förena gårdsförsäljning med EG-rätten, dvs kombinera gårdsförsäljning med systembolaget. DET BEHÖVS INGEN UTREDNING, DEN ÄR REDAN GJORD! Detta är bara ett fegt sätt av regeringen att skjuta upp frågan till efter valet. Bedrövligt. Maria Larsson säger också att detta inte skulle driva upp konsumtionen. Men vem som helst kan räkna ut att fler ställen där man kan köpa alkohol skulle göra att fler dricker mer.

Däremot har man inte brytt sig om att utreda något som man verkligen hade behövt analysera: Nämligen vad som kommer att bli konsekvensen av det som nu föreslås när det gäller serveringstillstånden: Det skall bli lättare för t ex cateringfirmor, mässarrangörer och restauranger som inte serverar varmlagad mat (t ex sushibarer) att få serveringstillstånd. KAF, alkoholhandläggarna i Sverige, menar att om detta går igenom så kommer det att serveras alkohol på tusentals fler ställen i Sverige. Det vi behöver idag är INTE fler ställen där vi kan köpa alkohol. Vi behöver fler alkoholfria miljöer och bättre stöd till alla som drabbas av alkoholproblem i form av beroende, sjukdom, våld och allt annat.

Till råga på allt föreslås det i lagrådsremissen att tillståndskontrollen av hantering av Teknisk sprit skall slopas. Detta skall – hör och häpna – enligt förslaget skötas av Skatteverket.

SVENSKA FOLKET VILL HA SYSTEMBOLAGET KVAR. SVENSKA FOLKET VILL HA EN ALKOHOLPOLITIK SOM SKYDDAR DEM SOM DRABBAS AV ALKOHOLENS BAKSIDOR. REGERINGEN VILL DÄREMOT TYDLIGEN HA EN SÅ LIBERAL POLITIK SOM MÖJLIGT OCH BIT FÖR BIT MONTERA NED EN FRAMGÅNGSRIK SVENSK MODELL.

Man kan tycka att alla de åtgärder som nu föreslås är harmlösa och begripliga var och en för sig. Men sammantagna kommer de att ha en förödande effekt på konsumtionen och därmed skadorna.

De förslag som finns med i lagrådsremissen vill regeringen skall gälla från 1 juli 2010. Jag började det här året som optimist eftersom alkoholkonsumtionen nu försiktigt minskar för första gången sedan vi gick med i EU. Efter dagens presskonferens är jag pessimist. Nu har vi dessvärre en regering som tydligen inte ens minns sin egen regeringsförklaring. Dags att nyktra till?

Toppen och botten

Helgerna är över och jag är utvilad och arbetssugen. Inte illa. Funderar, såhär litet senare än alla andra, på vad som var värst och bäst med julen. På det privata planet var det värsta… nej, för resten, det säger jag inte! Men det bästa var att det blev en Vit Jul med familjen, i alla bemärkelser.

Det bästa på nykterhetsfronten var två saker:

För det första att vi strax före jul fick veta att mer än 30 procent av eleverna i nian avstår från att dricka alkohol. Det är den högsta nivån sedan mätningarna startade 1971. Helt klart värt att fira med alkoholfri skumpa fast nyår är förbi.

För det andra att IOGT-NTO-rörelsen just nu får ett enastående gehör för våra frågor. Ett exempel är vår Vit Jul-kampanj som i år bars upp inte bara av oss själva utan också av en rad andra debattörer, politiker och artister. Dessutom fortsatte flera tusen nya medlemmar att strömma till!

Till slut kunde vi räkna in 61 305 vuxna runt om i landet som lovade att avstå från alkohol under julhelgen. Syftet med Vit Jul-kampanjen var även i år är att ge så många barn som möjligt en jul utan alkoholpåverkade vuxna. Något håller på att hända!

Julens värsting var nog Taxi Stockholm.  KSAN (Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol – och Narkotikafrågor) uppmärksammade oss på hur Taxi Stockholm i sin reklam uppmuntrar föräldrar att ”våga” dricka sitt vin på kvällen och inte behöva vara vakna och hämta, eftersom deras tonårsbarn kan köras hem av Taxi Stockholm. Reklamen är ju bara ännu ett tecken på att alkoholen inte främst är ett ungdomsproblem utan ett vuxenproblem: Vuxna ”måste” tydligen kunna sitta hemma och supa i lugn och ro, och så får någon annan ta hand om barnen.

Fel kanske att sparka på just Taxi Stockholm. Deras kampanj visar ju bara hur eländigt det är…

Egyptologi

Ingen mobil, ingen dator, ingen blogg.

Bara R, R:s gudmor, en boktrave och snorklingsutrustningen en hel vecka vid the Red Sea.

Inte dumt. Ses om en vecka.